Fröken Anna
Igårkväll ställde jag klockan tidigt för första gången efter en lång semester. Men jag kunde inte somna när jag väl gick och la mig vid 23:30. Somnade kanske inte förrens strax efter 00:00. Men klockan ringde iaf 06:20 och det var dags att kliva upp. Det var inga problem alls, kände mig på något vis väldigt utvilad. Men nu efter en dag på dagis med småttingar känner jag mig allt annat än utvilad..haha! Ont i huvudet och såå trött...vill bara hoppa ner i soffan och slumra lite *ler*. Har en känsla av att det blir tidig kväller.
Jag kom upp och åt min frukost. Åkte 07:10 och var på plats på avdelningen till 07:30. Det var frukost som gällde och barnen känner jag igen sen före sommaren även fast jag inte jobbat där på mycket länge. Några nya barn fanns och de lärde jag mig snabbt. Det hälsades lite på föräldrar, vissa som man redan var tjenis med och andra kände inte igen mig. Men barnen var välkomnande, inga blyga miner inte! Tur att man inte avger några osäkra vibbar för barnen iaf. Det verkar då som att alla vågar komma fram och kommer fram till mig som till vilken annan fröken på avdelningen och det känns skönt.
Vi firade idag ett barn som fyllt 2 år. Och jag fick vant även sätta mig vid datorn på den här avdelningen och knåpa ihop en fin födelsedagsbild *ler*. Vi tog även kort på mig och satte upp på fröken -tavlan för vid frukosten blev jag erbjuden jobb! Det är nämligen så att en av fröknarna fick lärarjobb i förra veckan så hon försvann lite hastigt. Jag blev erbjuden hennes heltidstjänst tillsvidare vilket känns otroligt bra! De kunde bara ge mig månad för månad men trodde nog att det skulle bli hela terminen ut. Personal samt föräldrar kände sig jättenöjda med det och det känns så otroligt fint för mig varje gång jag hör de säga att de är så tacksamma att de har mig *ler*. Outbildad och allt men ändå värd något på grund av den jag är och mitt sätt att vara, det värmer ska ni veta! Känner mig oförskämt lyckligt lottad..
Jag tackade alltså ja till jobbet så nu är jag en heltidsarbetande fröken Anna för barn i åldrarna 1-3 år, mysigt! Det var lite annat idag än mot för vad jag vant mig vid på syskonavdelningen jag var på innan sommaren. Här byttes det vant kladdiga och illaluktande blöjor och sågs till att de större barnen kissade, det vaggades vagnar och trötta barn (jag stod och vaggade 5 vagnar på en gång!) och det sades NEJ på skarpen till de envisa små liven..hihi! Det var inga problem alls att finna sig till rätta där med de små men annorlunda såklart.
Det är så lätt att falla in i rutiner och sättet att vara och agera med barnen. Känns som att jag alltid varit där på nåt sätt även fast det var några år sen sist. Men jag kände mig lika hemma där som där jag var sist, skönt det. Vet vad som ska göras, tar för mig och vet att jag kan samt att andra också tycker det. Jag vet att jag är duktig och i och med det har jag växt otroligt från första gången jag satte min fot där. Nu vet jag att det jag gör är bra och jag behöver inte längre vara osäker i mitt beteende. Så skönt att all personal är så glada att ha mig!!! Lykorus infinner sig hos mig!
När vi kom ut på gården på förmiddagen får de äldre barnen på Lärkan (där jag jobbade innan sommaren) syn på mig och skriker glatt "-Hej Anna!" också kommer de spingandes emot mig och ger mig de varmaste och innerligste bamsekramar ett barn kan ge - det känns ända in i hjärtat att de tycker om en och att de vill komma och kramas *goungar*.
En flicka som är otroligt rar kom fram till mig och kramade mig och vi pratade lite och då sa hon "- Anna, jag har saknat dig..". Ååh det var så att jag kunde gråta på stört!!! Fick hålla undan tårarna och bara känna glädjen av att vara omtyckt *ler*. Jag berättade att jag också hade saknat henne jättemycket lika som de andra på Lärkan och att jag nu var så glad som fick komma och vara på dagis igen, om än på en annan avdelning, men vi kan alla träffas ute på gården *ler*.
Ett varmare mottagande kunde jag inte fått. Varken av personalen som gav mig kramrar och leende mottaganden.
Jag tycker det är väldigt skönt att vara tillbaka där, jag har en färdig framtid för en stund. Jag behöver inte oroa mig just nu. Jag kan skjuta fram allt sånt jobbigt. Annars skulle det varit dags för mg nu att söka nytt jobb i och med att väktarjobbet också slutar för min del i och med att 6-ans låsning försvinner. Och jag tror nog inte att jag vill vara kvar i väktarbrabschen alls...inte ens inom fångtransporterna. Och vad bra att ha ett frökenjobb en tid, där jag för stunden inte behöver oroa mig och där jag under stunden kan hålla utkik efter andra jobb som verkar intressanta. För ett fast jobb är ju ändå vad jag vill ha i slutänden och det kommer jag aldrig att få inom förskolan utan utbildning och jag vill nog inte ha det heller. Jag letar vidare och medan jag gör det så trivs jag och kan slappan av där jag befinner mig och arbetar och gör rätt för mig. Pengarna rullar in som de ska och jag kan betala hyra, mat och räkningar, det är det som räknas och betyder något.
Dagen gick otroligt fort, det är nästan rutiner varje timme, saker som ska göras, och anadra ting som häner och sker däremellan. Det finns inte tid att titta på klockan, den rinner verkligen iväg medans man jobbar. Det tycker jag är skönt! Jag tycker om att ha saker att göra och arbeta undan under dagen, så trivs jag bäst! Fullt sjå!
Jag slutade 15:30 idag och då skulle jag åka direkt hem till Hjalles mamma för hon skulle låna vår bil idag till henns ackupunkturbehandling. Hjalle sitter på kontoret men skulle skynda sig på en buss hem nu. Gud va dyrt det är med bussbiljetter! En turbiljett kostar 30:- och då tar det inte mer än 7 minuter att ta sig till hans kontor, 60:- fram och tillbaka, herregud!
Jag hämtade upp Agneta och åkte hem med mig. Mitt huvud värkte efter dagen på dagis. Mycket att stå i, springaden barn här och där och alltid nåt att bekymra huvudet med *ler*. Det var fruktansvärt dålig luft på avdelningen, kvalmig och fuktig och helt fruktanvsärd faktiskt... Jag svettades och svettades.... Det gjorde nog sitt till till värken det också.
Dagen sa svisch iaf och det var skönt! Jag tänkte bara slänga mig ner i soffan när jag kom hem men ännu har jag inte kunnat slappna av och har inte hamnat där än *ler*. Jag har försökt få lite ordning och reda på mitt schema för helt plötsligt känns det väldigt fullt och späckat. När jag så tittar igenom min almanacka för augusti månad med väktarjobb och dagisjobb ser jag att jag kommer upp i bra många timmar mer än jag trodde den här månaden. 196 arbetstimmar i augusti med andra ord! Herregud inte trodde jag väl att jag var uppe i så många timmar inte! Men det är låsningar och nattjobb på väktarsidan och ett heltids på dagis.
Jag tyckte det kändes snurrigt och mycket och det var det ju faktiskt också! De veckorna som är kvar på augusti finns det inte så mycket tid för annat än jobb och sova faktiskt. Men jag tycker faktiskt att det känns himla bra! Räknade ut att jag skulle komma att få en lön på dryga 15.000:-. rent efter skatt i september månad, inte fy skam det inte...hehe!!!
Näe...nu orkar jag faktiskt inte skriva mer, ska nog hoppa ner i soffan efter ett toabesök Har ju choklad kvar sen igårkväll då Hjalle kom hem med en mumsig marabouchoklad till mig. Han tyckte jag var så snäll *ler*..
Och duktiga Hjalle har gått ner 20 kg sedan i vintras. Det syns verkligen på honom. Han är så fin.*ler* Han är verkligen duktig, hoppas han lyckas hålla i det i fortsättningen också även om det från början bara var en tävling mellan några polare om vem som kunde gå ner mest. Han är verkligen snygg min älskling. Nu är det bara magrutorna kvar säger han *ler*
Jag kom upp och åt min frukost. Åkte 07:10 och var på plats på avdelningen till 07:30. Det var frukost som gällde och barnen känner jag igen sen före sommaren även fast jag inte jobbat där på mycket länge. Några nya barn fanns och de lärde jag mig snabbt. Det hälsades lite på föräldrar, vissa som man redan var tjenis med och andra kände inte igen mig. Men barnen var välkomnande, inga blyga miner inte! Tur att man inte avger några osäkra vibbar för barnen iaf. Det verkar då som att alla vågar komma fram och kommer fram till mig som till vilken annan fröken på avdelningen och det känns skönt.
Vi firade idag ett barn som fyllt 2 år. Och jag fick vant även sätta mig vid datorn på den här avdelningen och knåpa ihop en fin födelsedagsbild *ler*. Vi tog även kort på mig och satte upp på fröken -tavlan för vid frukosten blev jag erbjuden jobb! Det är nämligen så att en av fröknarna fick lärarjobb i förra veckan så hon försvann lite hastigt. Jag blev erbjuden hennes heltidstjänst tillsvidare vilket känns otroligt bra! De kunde bara ge mig månad för månad men trodde nog att det skulle bli hela terminen ut. Personal samt föräldrar kände sig jättenöjda med det och det känns så otroligt fint för mig varje gång jag hör de säga att de är så tacksamma att de har mig *ler*. Outbildad och allt men ändå värd något på grund av den jag är och mitt sätt att vara, det värmer ska ni veta! Känner mig oförskämt lyckligt lottad..
Jag tackade alltså ja till jobbet så nu är jag en heltidsarbetande fröken Anna för barn i åldrarna 1-3 år, mysigt! Det var lite annat idag än mot för vad jag vant mig vid på syskonavdelningen jag var på innan sommaren. Här byttes det vant kladdiga och illaluktande blöjor och sågs till att de större barnen kissade, det vaggades vagnar och trötta barn (jag stod och vaggade 5 vagnar på en gång!) och det sades NEJ på skarpen till de envisa små liven..hihi! Det var inga problem alls att finna sig till rätta där med de små men annorlunda såklart.
Det är så lätt att falla in i rutiner och sättet att vara och agera med barnen. Känns som att jag alltid varit där på nåt sätt även fast det var några år sen sist. Men jag kände mig lika hemma där som där jag var sist, skönt det. Vet vad som ska göras, tar för mig och vet att jag kan samt att andra också tycker det. Jag vet att jag är duktig och i och med det har jag växt otroligt från första gången jag satte min fot där. Nu vet jag att det jag gör är bra och jag behöver inte längre vara osäker i mitt beteende. Så skönt att all personal är så glada att ha mig!!! Lykorus infinner sig hos mig!
När vi kom ut på gården på förmiddagen får de äldre barnen på Lärkan (där jag jobbade innan sommaren) syn på mig och skriker glatt "-Hej Anna!" också kommer de spingandes emot mig och ger mig de varmaste och innerligste bamsekramar ett barn kan ge - det känns ända in i hjärtat att de tycker om en och att de vill komma och kramas *goungar*.
En flicka som är otroligt rar kom fram till mig och kramade mig och vi pratade lite och då sa hon "- Anna, jag har saknat dig..". Ååh det var så att jag kunde gråta på stört!!! Fick hålla undan tårarna och bara känna glädjen av att vara omtyckt *ler*. Jag berättade att jag också hade saknat henne jättemycket lika som de andra på Lärkan och att jag nu var så glad som fick komma och vara på dagis igen, om än på en annan avdelning, men vi kan alla träffas ute på gården *ler*.
Ett varmare mottagande kunde jag inte fått. Varken av personalen som gav mig kramrar och leende mottaganden.
Jag tycker det är väldigt skönt att vara tillbaka där, jag har en färdig framtid för en stund. Jag behöver inte oroa mig just nu. Jag kan skjuta fram allt sånt jobbigt. Annars skulle det varit dags för mg nu att söka nytt jobb i och med att väktarjobbet också slutar för min del i och med att 6-ans låsning försvinner. Och jag tror nog inte att jag vill vara kvar i väktarbrabschen alls...inte ens inom fångtransporterna. Och vad bra att ha ett frökenjobb en tid, där jag för stunden inte behöver oroa mig och där jag under stunden kan hålla utkik efter andra jobb som verkar intressanta. För ett fast jobb är ju ändå vad jag vill ha i slutänden och det kommer jag aldrig att få inom förskolan utan utbildning och jag vill nog inte ha det heller. Jag letar vidare och medan jag gör det så trivs jag och kan slappan av där jag befinner mig och arbetar och gör rätt för mig. Pengarna rullar in som de ska och jag kan betala hyra, mat och räkningar, det är det som räknas och betyder något.
Dagen gick otroligt fort, det är nästan rutiner varje timme, saker som ska göras, och anadra ting som häner och sker däremellan. Det finns inte tid att titta på klockan, den rinner verkligen iväg medans man jobbar. Det tycker jag är skönt! Jag tycker om att ha saker att göra och arbeta undan under dagen, så trivs jag bäst! Fullt sjå!
Jag slutade 15:30 idag och då skulle jag åka direkt hem till Hjalles mamma för hon skulle låna vår bil idag till henns ackupunkturbehandling. Hjalle sitter på kontoret men skulle skynda sig på en buss hem nu. Gud va dyrt det är med bussbiljetter! En turbiljett kostar 30:- och då tar det inte mer än 7 minuter att ta sig till hans kontor, 60:- fram och tillbaka, herregud!
Jag hämtade upp Agneta och åkte hem med mig. Mitt huvud värkte efter dagen på dagis. Mycket att stå i, springaden barn här och där och alltid nåt att bekymra huvudet med *ler*. Det var fruktansvärt dålig luft på avdelningen, kvalmig och fuktig och helt fruktanvsärd faktiskt... Jag svettades och svettades.... Det gjorde nog sitt till till värken det också.
Dagen sa svisch iaf och det var skönt! Jag tänkte bara slänga mig ner i soffan när jag kom hem men ännu har jag inte kunnat slappna av och har inte hamnat där än *ler*. Jag har försökt få lite ordning och reda på mitt schema för helt plötsligt känns det väldigt fullt och späckat. När jag så tittar igenom min almanacka för augusti månad med väktarjobb och dagisjobb ser jag att jag kommer upp i bra många timmar mer än jag trodde den här månaden. 196 arbetstimmar i augusti med andra ord! Herregud inte trodde jag väl att jag var uppe i så många timmar inte! Men det är låsningar och nattjobb på väktarsidan och ett heltids på dagis.
Jag tyckte det kändes snurrigt och mycket och det var det ju faktiskt också! De veckorna som är kvar på augusti finns det inte så mycket tid för annat än jobb och sova faktiskt. Men jag tycker faktiskt att det känns himla bra! Räknade ut att jag skulle komma att få en lön på dryga 15.000:-. rent efter skatt i september månad, inte fy skam det inte...hehe!!!
Näe...nu orkar jag faktiskt inte skriva mer, ska nog hoppa ner i soffan efter ett toabesök Har ju choklad kvar sen igårkväll då Hjalle kom hem med en mumsig marabouchoklad till mig. Han tyckte jag var så snäll *ler*..
Och duktiga Hjalle har gått ner 20 kg sedan i vintras. Det syns verkligen på honom. Han är så fin.*ler* Han är verkligen duktig, hoppas han lyckas hålla i det i fortsättningen också även om det från början bara var en tävling mellan några polare om vem som kunde gå ner mest. Han är verkligen snygg min älskling. Nu är det bara magrutorna kvar säger han *ler*
Kommentarer
Postat av: Tina
Åhh vad roligt att du fått jobbet där!!!! *glad*
Postat av: anki.
Grattis till jobbet!!! Låter ju superbra!!
Postat av: Anna
Tack så mkt! Ja det känns verkligen skönt att veta att man har en tryggad framtid ett tag framöver iaf *ler*. Bara att hoppas på att jag verkligen får stanna terminen ut och att ingen annan kommer å ska ha min tjänst.
Trackback