Framtidens dörrar
Pratade nyss med "chefen" på bevakningsföretaget jag jobbar för. Han undrade hur det såg ut för mig till hösten med jobb i och med att 6:ans låsning som jag kör nu (kvantum) inte kommer att stå kvar som kund hos oss. Det jobbet kommer inte längre att finnas till. Synd för det är ett bra extraknäck tycker jag. En av de få arbetsuppgifter som jag som väktare tycker passar mig rätt bra de flesta gånger, det är ett ställe jag känner mig trygg i min arbetsroll i. Kanske beror på att det i stort sett bara är där som jag har jobbat under dessa 2 år och kommit att trivas rätt bra på. De andra arbetsuppgifterna som finns på bev.företaget passar mig inte lika bra.
Iaf berättade jag nu lite kortfattat för honom hur jag känner inför väktarrrollen. Att jag i första hand söker annat jobb men kan stå kvar och jobba extra inom väkteriet om det finns uppgifter jag känner passar mig och som jag känner att jag klarar av. Jag berättade att jag kan känna mig lite obekväm och nervös, ängslig och osäker. Mycket av det beror också på att jag jobbar själv och inte har någon att luta mig emot om något skulle hända. Då är alla ögon riktade på mig och bara mig, det känns obehagligt... Jag tycker heller inte om att gå omkring och misstänka folk pga av hur de ser ut eller inte ser ut. Det gillar jag inte, det går mot min personlighet på något vis och det känns väldigt obehaligt. Jag vill hjälpa människor på helt annat sätt, inte genom att "sätta dit dem" eller få dem att känna sig mindre värda genom att jag "måste" följa efter och ha koll på dem och vad de gör..
Men han sa att han förstod och att alla inte är lika. Men jag sa även att eftersom jag har a-kassa så kan jag inte avsäga mig arbete eftersom jag då inte få a-kassa men att jag vill vara ärlig och berätta hur jag känner mig i branschen.
Ha sa att det var lugnt och att jag kan stå kvar och att det inte kommer bli problem med a-kassan och att de såklart inte sätter ut folk på jobb som inte passar dem.
Sedan berättade han om att vårat bev.företag har fått uppdraget att åka med i kriminalvårdstransporterna. Det som det var tal om för 1 år sedan som jag blev tillfrågad om och som jag verkligen kände mig sugen på. Det känns som ett yrke mer åt det håll som jag vill åt. Socialt/psykiskt/beteendevetenskapshållet. Arbeta och få träffa olika människor där jag verkligen kan få chans att finnas till och vara "Anna". Men då för 1 år sedan blev det aldrig av och jag trodde att Securitas hade fått det men vårt bolag hade visst vunnit överklagandet! Så det jobbet skulle sätta igång i september och jag berättade att jag fortfarande är väldigt sugen på det arbetet och gärna vill jobba med det, eller åtminstone testa det till en början! Vi skulle talas vid i augusti någon gång och de som kommer att få den uppgiften kommer att få en 2-dagars utbildning genom kriminalvården tror jag. Det låter intressant!
Men eftersom jag nu inte har varit ner till Sthlm för vidareutbildning som alla de andra så kanske jag måste det först i så fall för att få arbeta med tranporterna. Vi som väktare kommer inte att köra utan sitta med i bak där de intagna sitter. Det kan handla om att åka med till rätten eller sjukhusbesök o.s.v. Det lockar och pockar lite det med!
Men jag är nervös för Sthlms-utbildningen via väktarskolan om jag måste ner dit. Den pågår väl i 5 dagar eller vad det nu var och jag vill inte eller klarar inte av att åka ner själv, då skiter jag i det hela, sån ångest får jag. Om jag kan få åka med en kollega så känns det helt okej eller om utbildningen skulle kunna få vara här i närheten vore ju ännu bättre!
Ja, nu finns det fler möjligheter för framtiden - jag har ingen aning om vart det här ska sluta!
Var kommer jag hamna tillslut?
Blir jag kvar i väktarbranschen eller hamnar jag i hemtjänsten eller kanske rent av som vårdare eller skötare nånstans? Jag kanske rent av blir lite en "allt - i allo" och kanske till och med "fröken" emellanåthihi
Bara framtiden kan utvisa...
Jag vet att jag istället för en dörr har några dörrar på glänt för mig och jag har en känsla av att det på något vis kommer att lösa sig så det känns bra...
Ingen idé att fundera eller oroa sig mer i nuet.
Framtiden kommer sedan och vad den har med sig då är inget jag vet idag och inget jag ska slösa energi på.
När den väl kommer ska jag ta emot den på bästa sätt och lösa allt då med hjälp av familj, vänner och arbetskollegor som kommer att hjälpa till så saker och ting kommer kännas lättare för mig att bemästra!
Iaf berättade jag nu lite kortfattat för honom hur jag känner inför väktarrrollen. Att jag i första hand söker annat jobb men kan stå kvar och jobba extra inom väkteriet om det finns uppgifter jag känner passar mig och som jag känner att jag klarar av. Jag berättade att jag kan känna mig lite obekväm och nervös, ängslig och osäker. Mycket av det beror också på att jag jobbar själv och inte har någon att luta mig emot om något skulle hända. Då är alla ögon riktade på mig och bara mig, det känns obehagligt... Jag tycker heller inte om att gå omkring och misstänka folk pga av hur de ser ut eller inte ser ut. Det gillar jag inte, det går mot min personlighet på något vis och det känns väldigt obehaligt. Jag vill hjälpa människor på helt annat sätt, inte genom att "sätta dit dem" eller få dem att känna sig mindre värda genom att jag "måste" följa efter och ha koll på dem och vad de gör..
Men han sa att han förstod och att alla inte är lika. Men jag sa även att eftersom jag har a-kassa så kan jag inte avsäga mig arbete eftersom jag då inte få a-kassa men att jag vill vara ärlig och berätta hur jag känner mig i branschen.
Ha sa att det var lugnt och att jag kan stå kvar och att det inte kommer bli problem med a-kassan och att de såklart inte sätter ut folk på jobb som inte passar dem.
Sedan berättade han om att vårat bev.företag har fått uppdraget att åka med i kriminalvårdstransporterna. Det som det var tal om för 1 år sedan som jag blev tillfrågad om och som jag verkligen kände mig sugen på. Det känns som ett yrke mer åt det håll som jag vill åt. Socialt/psykiskt/beteendevetenskapshållet. Arbeta och få träffa olika människor där jag verkligen kan få chans att finnas till och vara "Anna". Men då för 1 år sedan blev det aldrig av och jag trodde att Securitas hade fått det men vårt bolag hade visst vunnit överklagandet! Så det jobbet skulle sätta igång i september och jag berättade att jag fortfarande är väldigt sugen på det arbetet och gärna vill jobba med det, eller åtminstone testa det till en början! Vi skulle talas vid i augusti någon gång och de som kommer att få den uppgiften kommer att få en 2-dagars utbildning genom kriminalvården tror jag. Det låter intressant!
Men eftersom jag nu inte har varit ner till Sthlm för vidareutbildning som alla de andra så kanske jag måste det först i så fall för att få arbeta med tranporterna. Vi som väktare kommer inte att köra utan sitta med i bak där de intagna sitter. Det kan handla om att åka med till rätten eller sjukhusbesök o.s.v. Det lockar och pockar lite det med!
Men jag är nervös för Sthlms-utbildningen via väktarskolan om jag måste ner dit. Den pågår väl i 5 dagar eller vad det nu var och jag vill inte eller klarar inte av att åka ner själv, då skiter jag i det hela, sån ångest får jag. Om jag kan få åka med en kollega så känns det helt okej eller om utbildningen skulle kunna få vara här i närheten vore ju ännu bättre!
Ja, nu finns det fler möjligheter för framtiden - jag har ingen aning om vart det här ska sluta!
Var kommer jag hamna tillslut?
Blir jag kvar i väktarbranschen eller hamnar jag i hemtjänsten eller kanske rent av som vårdare eller skötare nånstans? Jag kanske rent av blir lite en "allt - i allo" och kanske till och med "fröken" emellanåthihi
Bara framtiden kan utvisa...
Jag vet att jag istället för en dörr har några dörrar på glänt för mig och jag har en känsla av att det på något vis kommer att lösa sig så det känns bra...
Ingen idé att fundera eller oroa sig mer i nuet.
Framtiden kommer sedan och vad den har med sig då är inget jag vet idag och inget jag ska slösa energi på.
När den väl kommer ska jag ta emot den på bästa sätt och lösa allt då med hjälp av familj, vänner och arbetskollegor som kommer att hjälpa till så saker och ting kommer kännas lättare för mig att bemästra!
Kommentarer
Trackback