Inte igen- eller?
Hehe, jo faktiskt! Jag ska "nåla" mig igen!!! Har precis ringt och bokat tid hos PJ på Fallen Angel Tattoo för lite ifyllnadsjobb på mina vingar. Fick tid nästa tisdag (14:e augusti) klockan 17.30. Tycker att det är lite färg här och där som typ nästan inte syns alls efter läkningen som jag vill få ifyllt samt ge ena vingspetsen lite mer färg nertill. Måste nog ta och kika lite mer på min tatuering så jag vet precis hur jag vill ha det när jag väl är där!
Frågan är bara om jag ska vara lite lagomt charmigt fräck och med ett sött litet leende säga till honom att mina vingar faktiskt blev lite smått sneda.. *ler*. Eller det kan faktiskt va så att min ryggrad är lite krokig också och böjer sig mer åt ena hållet när jag spänner ut och därmed gör att vingarna ser lite sneda ut. Men hallå, grymt snygga och perfekta vingar ändå med tanke på att han ritade upp dem på frihand! Absolut ingen som nånsin kommer få lika vingar som mig, de är mina, bara mina så tack för det PJ :).
Det enda lilla jag ser är en skillnad på max 1 centimeter å vafan, är det nåt jag ska gå å älta, 1 fucking jävla centimter?! Näe, nu får det vara nog, jag älskar mina vingar som han så snällt märkte min kropp med, så det så! Och inget är perfekt här i livet, det är charmigare med nåt som inte är alldeles perfekt. Det är ju egentligen så jag tycker och tänker om allt här i livet, men ändå kan jag inte släppa skiten att de är liiite snedplacerade...grr! Varför går inte logik och känsla ihop?
Jag kan ju ibland fundera över varför jag tillät någon tatuerare att överhuvudtaget rita på frihand, speciellt när det är 2 st vingar, finnsa ju lite mer symetri på en sån tatuering än en enskild tatuering.. Jag visste ju redan innan att jag absolut ville ha vingarna uppritade på stencil för att känna att jag gjort allt ja kunnat för att de skulle bli perfekta. Men när man väl är där, hos tatueraren, i hans revir, är det inte så lätt alla ggr att säga "hörrö nu gör du väl lite fel ändå, ska du inte göra på det här viset" till nån som känner till sin talang och gör det han är bra på dag ut och dag in och har gjort så i flera år. Såklart han kan sin sak och inte märker någons kropp med något han själv känner sig missnöjd med. Jag fick ju faktiskt säga mitt hela tiden vilket jag också gjorde. Men sen blir det väl lite så att man glömmer bort och tänker att, äh vafan, nu kör vi! Och han ritade ju upp och jag fick hela tiden titta i spegel och säga vad jag tyckte och det gjorde jag och han ändrade vingarnas placering och så vidare. Och när jag tittade mig i spegeln tyckte jag att de såg hur perfekta ut som helst och jag var redo att pränta in dem i kroppen! Ett tecken på att jag måste varit nöjd ändå när allt skedde, och ja...det var jag också.
Men nu när veckorna har gått ( 3 st) sen sist jag var där så har jag ju såklart sett hela tatueringens liv och rörelse där bak på min rygg och jag har sett den i alla olika slags ljus och mörker så jag vet hur den ser ut intill minsta lilla millimeter! Och såklart då att jag, millimeterperfektionisten Anna ser saker och ting som jag skulle vilja ändra på..haha! Men det går ju inte! Jag lägger ner att racka ner på vingarnas små egenheter (vilka sannerligen i mina ögo också är små,men tillräcklilgt stora för att JAG ska se dem och det är det som är så drygt...att jag just kan SE att det finns en skillnad jag egentligen inte vill ha. Varför måste allt vara så perfekt in i minsta millimeter när det i sin helhet är perfekt i mina ögon?! Ena vingen är sneddad lite mer neråt medan den andra pekar lite mer uppåt.... Men what da fuck, jag är ju på väg att ta luft under mina vingar och flaxa iväg, som syrran sa...haha!
Ja, jag måste bara vänja mig vid att mina älskade vingar finns där bak nu och för alltid och jag älskar dem faktiskt mer och mer för var dag som går, hela livet brister inte för allt inte är perfekt här i världen. Jag är charmigare med mina egenheter, skavanker, sneda tänder så varför skulle inte min tatuering vara detsamma? Det originella charmar det vanliga....
Men hur som helst gillar jag faktiskt grabben, har har skills! Har kollat på hemsidan (igen) och kollat alla supersnygga tatueringar han gjort och han är fan bra! Och han var grymt rolig och bra när han tatuerade. Sjöng och försökte lätta upp stämningen på alla dess vis för mig. Bara jag som är överpetig och alltid har varit och även fast det inte finns nåt fel på saker och ting så är det banne mig jag som ändå hittar dem vad det än kan tänkas röra sig om här i min stora (millimeter) vida värld! Och ryggen sen som är så rörlig, shit! Det var nåt jag inte hade fattat innan..hehe! Jag har stått så jävla många timmar framför spegeln och tittat på hur mina vingar ser ut och rör sig i och med att jag rör min kropp...heelt sjukt va olika de kan se ut!! Från små till superblaffiga! Och det gör ju inte saken bättre för raka, perfekta, superlika petiga mig...haha! Kanske lite fel placering för en tatuering över huvudtaget för mig såhär i efterhand, iallafall för 1 par vingar som i sig ska vara rätt symetriska och se likadana ut hela tiden, helst...haha! Har man en tatuering på överarmen typ så ser den ju lika ut hela tiden i stort sett hur man än rör kroppen, men ryggen den rör sig heeela tiden har jag märkt =)
Näpp, mina vingar är älskade. Men samtidigt vill man ju att andra ska tycka att de är fina också och inte vilja se dem med förväntan och sen inte lyckas klämma fram nåt ärligt utan det blir tyst för att de inte vet vad de ska säga pga att de inte gillar dem. När jag känner att jag och mina vingar levt ihop ett tag att jag lärt mig ta dem fullt ut för hur de ser ut (och rör sig på min kropp som även den rör sig olika- är mer rörlig i höger axel), och vet att folk som jag också vill ska tycka de är fina även gör det då känner jag mig nog väldigt lättad!
Men på tisdag gäller det. Efter jobbet drar jag till PJ för att utstå lite smärta igen..hehe! Men det blir ju bara lite smärta den här gången, inte så mycket som ska göras ju så det ska nog gå bra! Tror nog att jag ska försöka slappna av mer den här gången för att se om det ger någon effekt.. Spännde mig ju nåt så i in helvete när jag gjorde tatueringen så jag nästan hade träningsvärk dagen efter...haha!! Kanske kan vara en bidragande faktor till varför det gjorde så oförväntat ont? Denna teori ska testas på tisdag! Om det känns lindrigare då känner jag mig ännu mer taggad och förberedd på ännu en framtida tattoo *ler*
Om drygt 1 timme ska Hjalle och jag åka hem till syrran och Anders för de har bjudit hem oss på grillning, trevligt!
Frågan är bara om jag ska vara lite lagomt charmigt fräck och med ett sött litet leende säga till honom att mina vingar faktiskt blev lite smått sneda.. *ler*. Eller det kan faktiskt va så att min ryggrad är lite krokig också och böjer sig mer åt ena hållet när jag spänner ut och därmed gör att vingarna ser lite sneda ut. Men hallå, grymt snygga och perfekta vingar ändå med tanke på att han ritade upp dem på frihand! Absolut ingen som nånsin kommer få lika vingar som mig, de är mina, bara mina så tack för det PJ :).
Det enda lilla jag ser är en skillnad på max 1 centimeter å vafan, är det nåt jag ska gå å älta, 1 fucking jävla centimter?! Näe, nu får det vara nog, jag älskar mina vingar som han så snällt märkte min kropp med, så det så! Och inget är perfekt här i livet, det är charmigare med nåt som inte är alldeles perfekt. Det är ju egentligen så jag tycker och tänker om allt här i livet, men ändå kan jag inte släppa skiten att de är liiite snedplacerade...grr! Varför går inte logik och känsla ihop?
Jag kan ju ibland fundera över varför jag tillät någon tatuerare att överhuvudtaget rita på frihand, speciellt när det är 2 st vingar, finnsa ju lite mer symetri på en sån tatuering än en enskild tatuering.. Jag visste ju redan innan att jag absolut ville ha vingarna uppritade på stencil för att känna att jag gjort allt ja kunnat för att de skulle bli perfekta. Men när man väl är där, hos tatueraren, i hans revir, är det inte så lätt alla ggr att säga "hörrö nu gör du väl lite fel ändå, ska du inte göra på det här viset" till nån som känner till sin talang och gör det han är bra på dag ut och dag in och har gjort så i flera år. Såklart han kan sin sak och inte märker någons kropp med något han själv känner sig missnöjd med. Jag fick ju faktiskt säga mitt hela tiden vilket jag också gjorde. Men sen blir det väl lite så att man glömmer bort och tänker att, äh vafan, nu kör vi! Och han ritade ju upp och jag fick hela tiden titta i spegel och säga vad jag tyckte och det gjorde jag och han ändrade vingarnas placering och så vidare. Och när jag tittade mig i spegeln tyckte jag att de såg hur perfekta ut som helst och jag var redo att pränta in dem i kroppen! Ett tecken på att jag måste varit nöjd ändå när allt skedde, och ja...det var jag också.
Men nu när veckorna har gått ( 3 st) sen sist jag var där så har jag ju såklart sett hela tatueringens liv och rörelse där bak på min rygg och jag har sett den i alla olika slags ljus och mörker så jag vet hur den ser ut intill minsta lilla millimeter! Och såklart då att jag, millimeterperfektionisten Anna ser saker och ting som jag skulle vilja ändra på..haha! Men det går ju inte! Jag lägger ner att racka ner på vingarnas små egenheter (vilka sannerligen i mina ögo också är små,men tillräcklilgt stora för att JAG ska se dem och det är det som är så drygt...att jag just kan SE att det finns en skillnad jag egentligen inte vill ha. Varför måste allt vara så perfekt in i minsta millimeter när det i sin helhet är perfekt i mina ögon?! Ena vingen är sneddad lite mer neråt medan den andra pekar lite mer uppåt.... Men what da fuck, jag är ju på väg att ta luft under mina vingar och flaxa iväg, som syrran sa...haha!
Ja, jag måste bara vänja mig vid att mina älskade vingar finns där bak nu och för alltid och jag älskar dem faktiskt mer och mer för var dag som går, hela livet brister inte för allt inte är perfekt här i världen. Jag är charmigare med mina egenheter, skavanker, sneda tänder så varför skulle inte min tatuering vara detsamma? Det originella charmar det vanliga....
Men hur som helst gillar jag faktiskt grabben, har har skills! Har kollat på hemsidan (igen) och kollat alla supersnygga tatueringar han gjort och han är fan bra! Och han var grymt rolig och bra när han tatuerade. Sjöng och försökte lätta upp stämningen på alla dess vis för mig. Bara jag som är överpetig och alltid har varit och även fast det inte finns nåt fel på saker och ting så är det banne mig jag som ändå hittar dem vad det än kan tänkas röra sig om här i min stora (millimeter) vida värld! Och ryggen sen som är så rörlig, shit! Det var nåt jag inte hade fattat innan..hehe! Jag har stått så jävla många timmar framför spegeln och tittat på hur mina vingar ser ut och rör sig i och med att jag rör min kropp...heelt sjukt va olika de kan se ut!! Från små till superblaffiga! Och det gör ju inte saken bättre för raka, perfekta, superlika petiga mig...haha! Kanske lite fel placering för en tatuering över huvudtaget för mig såhär i efterhand, iallafall för 1 par vingar som i sig ska vara rätt symetriska och se likadana ut hela tiden, helst...haha! Har man en tatuering på överarmen typ så ser den ju lika ut hela tiden i stort sett hur man än rör kroppen, men ryggen den rör sig heeela tiden har jag märkt =)
Näpp, mina vingar är älskade. Men samtidigt vill man ju att andra ska tycka att de är fina också och inte vilja se dem med förväntan och sen inte lyckas klämma fram nåt ärligt utan det blir tyst för att de inte vet vad de ska säga pga att de inte gillar dem. När jag känner att jag och mina vingar levt ihop ett tag att jag lärt mig ta dem fullt ut för hur de ser ut (och rör sig på min kropp som även den rör sig olika- är mer rörlig i höger axel), och vet att folk som jag också vill ska tycka de är fina även gör det då känner jag mig nog väldigt lättad!
Men på tisdag gäller det. Efter jobbet drar jag till PJ för att utstå lite smärta igen..hehe! Men det blir ju bara lite smärta den här gången, inte så mycket som ska göras ju så det ska nog gå bra! Tror nog att jag ska försöka slappna av mer den här gången för att se om det ger någon effekt.. Spännde mig ju nåt så i in helvete när jag gjorde tatueringen så jag nästan hade träningsvärk dagen efter...haha!! Kanske kan vara en bidragande faktor till varför det gjorde så oförväntat ont? Denna teori ska testas på tisdag! Om det känns lindrigare då känner jag mig ännu mer taggad och förberedd på ännu en framtida tattoo *ler*
Om drygt 1 timme ska Hjalle och jag åka hem till syrran och Anders för de har bjudit hem oss på grillning, trevligt!
Kommentarer
Postat av: Tina
Jag vet inte faktiskt.. Har inte kollat upp nå fler, hamnade på den där sidan av en slump bara.. :-)
Trackback