Levindas Värld

Jag fick en symaskin av mamma och pappa för några år sen och det var den bästa julklappen det året vill jag minnas :). Det jag sydde var ett par gardiner till datarummet då och sen blev det aldrig nå mer. Varför? Jo därför att jag inte hade nån plats för symaskinen så den hamnade långt in i mitt städskåp och där har den på nåt vis liksom fått stanna tills idag! Det har inte blitt av att jag sytt just för att det varit så bökigt med att jag inte hade nån bra plats för den samt att med tiden som gick så mindes jag ju inte hur jag skulle spola undertråd och massa annat. Då orkade jag inte ta tag i det och pysselsuget fanns väl inte heller där då kan jag säga. Det har kommit som en härlig vind som svept över mig och jag har så många ideér och saker jag vill pyssla till och skapa.

Idag kunde jag inte hålla emot, plockade fram symaskinen i hopp om att sy en ljuspåse, lättast möjliga till en före detta syslöjds-älskare och fena på det också vill jag minnas...hihi! Har ju alltid tyckt om att sy egentligen. Det skulle bli spännande att se om sykunskaperna fanns kvar långt därinne nånstans *ler*

Nu har jag bestämt mig för att aldrig stoppa in symaskinen i mitt städskåp nå mer! Den ska stå lättillänglig nånstans i mitt lilla kök om det så måste bli rätt under bordet så får det bli det får nu är jag i sytagen må ni tro!

Jag mindes att sist jag sydde så trilskades vi lite med varandra syhögen och jag. Det strulade hit och dit och jag kollade i instruktionsboken hundratals ggr innan jag fick till allt. Likadant var det den här gången då jag glömt bort det mesta med hur man skulle spola undertråd samt hur den skulle placeras och sånt småpiller som måste fixas innan det överhuvudtaget går att sy.

Jag plockade fram stuvbitarna jag köpte för nån vecka sen och klippte till och nålade och sen var det bara att gasa, härlig känsla! Tyvärr så råkade jag bryta av själva synålen så den måste på nåt vis bytas ut. Men som tur var så hade jag precis hunnit sy klar ljuspåsen så när som på nån centimeter så det fick jag sy för hand men det gick lika bra det :). För att piffa till den en aning sydde jag fast en vacker spets på kanten och knöt en spets runt.



Va roligt, nu ska här sys fler ting framöver och jag kommer må så bra! För det är lugnande att sy på nåt vis. Man sitter där med durrandet från maskinen samtidigt som jag diggar radio, bättre kan det inte bli :)

Kram, Anna