Fan va glad jag är.... ATT DET ÄR ÖVER!!!
Jag måste ha väldigt många känselspröt där verkar det som för jag brukar som sagt inte va kinkig! Å vägrar tro att det gör sådär ont på alla fast de tycker det va peace of cake typ....haha! Satt ju och grimasera i 3 timmar för sjutton bullar! Men det är helt klart värt det, sån lyckoruskänsla när det äntligen var klart!! Nu vill ja bara smörja massa så den blir bra så jag slipper åka tillbaka och fixa den medan jag har dagens känslor i nära minne =).
PJ målade upp tatueringarna på fri hand vilket hann höll på med till ca 13.00. Då snärtade han på plasthandskarna och körde igång strömmen till nålen... Snacka om att ja var skiiitnervös!!!! Och inte blev jag mer lättad heller när jag märkte hur ONT det gjorde! Verkligen ont. Och jag som inte är kinkig med smärta tyckte det gjorde skitont! Trodde faktiskt inte jag skulle palla med. Men vadå, va skulle jag ha gjort då? Gått därifrån med några streck på ryggen.. Lixom; -Hallå, å har du tatuerat dig Anna, vad ska det föreställa? Ehhh....änglavingar? Näe, så det var bara att bita ihop.
Måste ha förjävligt (ursäkta att jag svär så himla mycket men är typ i chock över att det gjorde så mkt ondare än va jag trott) många ytliga nerver som ligger där bak på ryggen för det smärtade! Jag spände mig, försökste slappna av, inget funka. Jag kände mig illamående, pustade och flåsade och försökte hitta bästa sätt att andas på mellan nålens knivdrag (ja det kändes faktikt så!). Jag blev skakis och yr och illamående om vartannat. Kändes lixom så jäkla äckligt obehagligt. Om han tatuerade på ett ställe kände ja hur det lixom "ilade" genom större delen av ryggen och gjorde...ja ni vet vad...ONT! PJ tyckte tom att ja va lite konstig när jag sa att det smärtade, typ "ilade" ända ut i armen och ut i armbågen och ner i sidan av ryggen när han tatuerade vingarna mitt på ryggen.... -Öööhh....du är lite konstig, sa han då..haha!
Jenny tog några bilder och dokumenterade hela scenariot från början till slut. Himla bra och roligt att kunna titta tillbaka på hur allt gick till.
Skulle jag ha vetat att det skulle göra så konstant ont skulle jag aldrig gjort en tattoo på ryggen. Ibland kändes nålen inte alls och det var riktigt "behagligt", var ju såklart så jag trodde det skulle kännas mest hela tiden för att sen nångång göra lite extra ont. Men det var precis tvärtom Bara ibland jag kunde pusta ut ordentligt då det kändes lite behagligt. Fan!!!
Men jag blev hur som helst riktigt nöjd med slutresultatet och det är ju det viktigaste. Även fast vi (jag och Jenny) när PJ tatuerat konturerna såg att ena vingen var lite, en yttepytte aning placerad högre upp så gjorde det inte så mkt. De ska ju inte vara precis likadanna. Han sa att han gjorde de lite smått olika med skuggning och så för att få vingarna att se mer levande ut. Han vet ju bäst ändå. Trodde aldrig att jag skulle känna så, jag som är sån perfektionist egentligen. Men kanske mer charmigt att de är lite smått olika. Sen är ju skuldrorna och den delen av ryggpartiet en ganska "levande" del som rör sig rätt mycket, rätt olika. Jag kanske ex spände mig på ett sätt på ena sidan vid tatueringens konturläggande och sen kanske jag slappande av och vingarna skönk på plats. Och beroende på hur jag står och rör armarna så ser ju vingarna olika ut. Just nu är jag bara skitnöjd med allt. Nog mest glad bara för att det är över.
Kanske kommer det en dag när jag önskar att jag inte kunde se att vingarna var liiite olika...men det är ju kört ändå, de sitter ju där de sitter, för alltid nu så bara att acceptera. Och det gör jag nog. Som tur är. För övrigt blev tatueringarna precis som jag tänkt mig, precis likadana som på bilden jag gav honom. Måste nog säga att han är duktig även fast han gjorde mig illa....hehe! Men det skulle nog gjort lika förbannat jävla ont att tatuera vingar på ryggen vart jag än skulle tatuerat mig. Så fuck It!! Det är över. 2000:- fick jag pröjsa för vingarna. Bra pris.
Men ändock har jag redan (faktiskt innan idag) små planer på att göra en liten (uppmärksamma ordet liten) döskalletatuering i mestadels svart men med lite rosa nyans. Den ska se lite rå, hård och tuff ut fast på ett lite busigt/charmigt sett. Skulle kännas som att det skulle symbolisera mig. För jag är ju inte bara en mjuk, snäll, och go tjej (som vingarna får representera) utan jag har ju lite jävlaranamma, busighet och är en tuff tjej också. Vill nog en dag ge vingarna en kontrast i form av en den här balla, typ egendesignad döskallen jag har i huvudett. För att symbolisera båda delar av mig: den mjuka och den tuffa. Men vet inte var på kroppen jag skulle placera den skallen. Tål att tänkas på. Undra om det här med att tatuera är beroendeframkallande? PJ sa att nu dröjer det nog inte mer än 1 vecka förrens du är här igen och vill ha en till! Kanske sant det. Fast 1 vecka? Näe, inte så snart.
Jag är i chock. Tror jag.
Nöjd. Kan inte fatta att jag tog mig igenom det. 3 timmar. Bra stolt! Men blä!! Tur att PJ va så trevlig och sjöng och greja. Såhär ont som jag hade har jag då inte sett att de haft på programmet Miami Ink!!! Lurendrejeri!
TACK JENNY FÖR ATT DU VA MED!!! Skulle nog inte pallat det utan dig, då skulle jag nog sprungit därifrån bölandes..haha! Men med dig kunde jag skoja bort det onda lite och sen ta nya tag och ge gärnet en stund till! Skulle känt mig så liten och ensam utan dig så TACK!
Vingarna håller på att skapas. Fast bara med vanlig penna än så länge! Såhär stor, stark, ball, ivrig och nöjd kände jag mig när allt var i rullning. Äntligen skulle jag få mina vingar! Nu var de ditritade.
Jag biter ihop för allt vad jag är värd. Har ju haft gladare dagar :)
Inte lika stor och ball här inte *garv*. Nåltortyr!
Konturerna är gjorda
Det blöder visst lite. Aj.
Vingarna är färdiga! Wihoo!!
Slutresultatet!!!
Mina änglavingar på bild innan färdig tattoo:
(Jag bad om att inte få tatueringen lika vit som på bilden. Ville ha vingarna helt i rosa i olika nyanser och bara lite highligts i vitt, vilket jag också fick. Bad också om att få tydliga konturer i hela tatueringen så den inte skulle flyta ihop och att man då inte skulle se den lika tydligt som slutresultatet blev)
Snyggt!! Att det gjorde så ont då, men men det hoppas jag det var värt. Man har väl olika känsel så där. Bara att helosan-smörja så kommer det inte kännas ett dugg sen & du kommer glömma hur ont det gjorde. Så kan du njuta av hur snyggt det blev!!! Fast jag vill se på riktigt också så klart!
Haha, ja jag fattar inte heller att det kunde göra så himlans ont?! Heeela tiden??? Jag måste ha väldigt många känselspröt där verkar det som för jag brukar som sagt inte va kinkig! Å vägrar tro att det gör sådär ont på alla fast de tycker det va peace of cake typ....haha! Satt ju och grimasera i 3 timmar..haha!
Jamen det är helt klart värt det, sån lyckoruskänsla när det äntligen var klart!! Nu vill ja bara smörja massa så den blir bra =). Självklart ska du få se den på riktigt sen oxå!
Har redan (faktiskt innan idag) små planer på att göra en liten (uppmärksamma ordet liten) döskalletatuering i mestadels svart men med lite rosa nyans. Den ska se lite farlig och hård ut fast på ett lite busigt sett på nå vis =)
Skulle vara roligt för det känns som att det skulle symbolisera mig. För jag är ju inte bara en mjuk, snäll, och go tjej (som vingarna får representera) utan jag har ju lite jävlarnamma, busighet och är lite hård tjej också när det behövs som jag skulle vilja att en ball svart/rosa döskalle skulle få representera!
Kramis!!!
haha nä men det är nog olika hur det känns. För skulle jag tyckt att det gjorde så ont skulle jag erkänna det, var bara på ryggraden jag tyckte det var så där obehagligt. Man är nog kanske känsligare på den där delen av ryggen, kan jag tro. Men ja du ser, har man gjort en är man fast i tatueringstankarna!! Du får uppdatera sen så man får höra hur det känns att vara märkt för livet =)
Hehe, ja hur gärna jag än skulle vilja säga att det INTE gjorde ont så kan jag inte ljuga. Grinmajan Anna tyckte det gjorde ont =)
Ja du har rätt, det är beroendeframkallande! Vill ju redan ha en till *skratt*
Har för den delen uppdaterat om min "för-livet-märkning"...hihi!