Stolt
Idag har varit en väldigt bra dag-känts som att jag verkligen har lyckats åstadkomma en hel del som vissa trott varit helt lönlöst att ens försöka med vad gäller vissa av de boende. Idag hade J och jag planerat en tur till Köpis med en kille som bor på boendet. Han skulle handla lite tröjor och andra kläder hade vi kommit överens om igår. Vi hade bokat bilen mellan 10:00-12:00 och strax före 10:00 kom vi in klädda och klara till den här killen. Det var väl egentligen ingen i personalen som trodde att vi överhuvudtaget skulle få med honom ut, än mindre till Köpis. Tur att vi som är nya inte har några gamla invanda "fördomar" om alla boenden, om vad de kan och inte kan samt vad de vägrar och inte vägrar och när "vissa" tycker att det är dags att ge upp. J och jag kör vårat "rejs" utan att ta in något av de andras tänkande och troende. Vi kör på! Det som vissa säger "det är ingen idé att försöka" finns inte i vårt tanke/synsätt eller arbetssätt alls!!
Såklart hade han ändrat sig och ville inte alls följa med, han ville skjuta på handladet till nästa år sa han *skratt*. Men vi gav oss inte efter allt planerande så nu skulle vi iväg, om inte ända in till Valbo och affärer så till bilen åtminstone så vi kunde åka runt lite bara. Men vi tänkte inte ge upp och låta allt detta bara bli till ingenting. Vi försökte övertala honom på alla de möjliga positiva och skojfriska sätt och man såg att det i hans ögon fans en glimt och ett sug att komma iväg emellanåt så det tog vi fasta på och försökte med olika vägar att få honom att följa med oss ut. Denne man har tydligen inte varit ute speciellt mycket alls det senaste året/åren, men eftersom vi inte upplevt det så peppade vi på och antog att han nog såklart nånstans därinne ville följa med. Så tillsist ville han plötsligt följa med då vi sa att vi skulle åka förbi J och mig och hälsa på och titta hur vi bodde-det lät väldigt kul tyckte han. Men vi skulle skippa Valbo och affärer sa vi *ler*. När vi kikat in hos J som för övrigt hade det väldigt mysigt i sin lilla 1:a så sa vi att vi skulle åka förbi hemma hos mig och kika.
Sagt och gjort och vi styrde kosan mot Valbo Köpcentrum - vi hade såklart i baktankarna att försöka få honom med in på Köpis utan att han skulle behöva tänka och fundera över det. När vi kom till rondellen i Köpis pekar jag på stora Stadium och tänkte köra runt Köpis och visa honom. Han pratar om Intersport och vi parkerar och säger sen helt enkelt att vi ska gå in och kika på Intersport om vi kan hitta nå sporttröjor som han så gärna ville ha-det skulle gärna stå "sport" på dem. Utan att protestera och med positiv och glad stämma följde han gärna med och vi hade äntligen lyckats ta oss till Valbo Köpcentrum med denne man som först var lite smått tvär *ler*. Väl därinne gick det hur bra som helst och han tyckte till och med om att gå i några affärer och få kika runt lite själv och välja ut de kläder som han ville ha. Han hittade precis allt det som vi hade planerat att köpa och det blev en riktigt lyckad tur och vi nya tjejer som aldrig jobbat inom psykiatrin kände oss smått stolta över oss själva och vår "bedrift" när vi kommit tillbaka till boendet. Klockan var då 12:00 och det var dags för lunch och vi hade köpt oss en varsin yoghurt och flingor som vi mumsade i oss.
Efter lunch följde jag med en kvinna upp hem till sig då hon inte vill åka hissen upp själv. Satt därhemma med henne en stund och pratade och försökte peppa henne med småsaker som hon bör jobba på at ta itu med. Gå med soporna, tvätta och så vidare. Hon anser att hon inte kan det fast vi alla vet att hon så väl kan och är klips nog att göra allt det lilla samt mycket mer. Det förstår även hon men hon sätter käppar i hjulet för sig själv hela tiden. Jag försökte förklara för henne att hon kunde lägga upp det som så att åtminstone försöka göra 1 sak om dagen för då tror jag att hon skulle må mycket bättre med sig själv och växa i självförtroende samt att dagarna inte borde bli så långtråkiga där hon sitter i sin lägenhet och vägrar göra någonting alls. Trist att det ska va så men hon är svår att peppa, ingen kan riktigt ännu och knepet har ingen riktigt kommit på än, inte minst hon själv...
Klockan rann iväg till 13:00 och det var J:s, K:s och min städdag idag. Det innebär att vi ska städa i tvättrummet samt dammsuga och moppa alla öppna och gemensamma ytor och så vidare. Det gick bra och så roligt att ha något att göra! Tiden rann iväg lite smått och klockan blev ca 14:30.
Det var kaffe dags och jag gick in till en av de "mina" som jag är KP åt, han som talar och umgås med gud och som åker raket lite då och då och besöker rymden och annat *ler*.Eftersom vi som kontaktmän till honom har planerat att vi ska städa ÅT honom på måndagar och torsdagar så tänkte jag gå in och göra det och se om jag kunde förmå honom att hjälpa till och också tycka att det skulle kännas givande att få vara med och hjälpa till och rå om sig själv lite. Att ge honom lite uppmärksamhet och berömmande ord för ingen gör det direkt. Han är en ensamvarg som "alla" lämnar åt sin ensamhet och säger att "han är ensamvarg" och på nåt konstigt sätt kanske inbillar sig att han då inte skulle må bra av vanligt besök och umgänge som alla oss andra. De som känner honom sedan tidigare och har jobbat med honom säger att han inte lyfter ett finger när det gäller att hjälpa till att sköta sin lägenhet. Den ser väldigt skitig ut och han gör inget själv och ingen tror på att han kommer att hjälpa till heller så därför är det bestämt att vi som KP skall städa ÅT honom. Det tyckte jag verkade tokigt och jag ville iaf umgås med honom och försöka få honom att hjälpa till på mitt vis.
Jag gick in till ca 14:20 och vi började prata och jag skojade och skrattade med honom och hade ett glatt humör med mig in och vi skrattade och skojade gott därinne, en så rolig och underbar kille! Han är inte heller den som duschar alltför ofta eller ens kammar håret. Men jag frågade lite skojsamt om han inte orkat borstat håret idag heller och han skrattar och ruskar på huvudet. Jag säger att jag tycker han ska kamma till håret lite för då blir han så snygg och det ser så mycket bättre ut på honom *ler*. Han gick då med detsamma in och kammade till håret och jag kände ett stort "YES" sägas tyst för mig själv och ett leende bredde ut sig på mina läppar. Jag gav honom mycket positiv feedback och sa att han blev supersnygg när håret var kammat och var noga med att tacka och visa min uppskattning när han hjälpte till. Jag hade iaf lyckats med att få honom att kamma håret. Han har helt struntat i sin egen person och hur han sköter som sig själv så det kändes som att jag verkligen lyckades få till något hos honom där och då att han tyckte det var bra att kamma håret och att det kanske är värt att kamma till det lite för man mår ju i regel bättre med sig själv då om man tar hand om sig själv.
Vi pratade med varandra hela tiden och jag frågade om jag fick bädda sängen åt honom vilket han sa att jag fick om jag ville. Dammsög gjorde jag också och tänkte att jag på något vis skulle försöka få honom att hjälpa till (vilket han tydligen har vägrat länge och inte alls brytt sig om) utan att det skulle bli för mycket för honom att han bara skulle tycka att jag var dryg. Jag hittade kläder på golvet och frågade honom om det var smutsvätt och han sa att det var det och att jag kunde slänga det i tvättkorgen, men då sa jag till hoom att han kunde göra det eftersom det var hans lägenhet och hans egna grejer och att han har bättre koll än mig på saker och ting hemma hos honom. Och tror det eller ej men han kom och hämtade tvätten och la den i tvättkorgen och sen rullade det bara på och blev bättre och bättre. Det var många "YES" som jag hann säga för mig själv och jag log och log! Det kändes som att jag hade tänt någon slags gnista hos honom där han kände att det var meningsfullt och av betydelse att han gjorde något överhuvudatget och att han brydde sig om sig själv och sitt hem, för det var någon som "såg" honom och uppskattade vad han gjorde. Han knöt ihop sin soppåse och gick och slängde den i stora sopkorgen i hallen, han lade in ren tvätt i garderoben och han hjälpte mig att ta ut tallrikar och koppar till gemensamma köket och snacka om att jag blev paff då jag bad honom skura sitt golv och hela tiden hade ett skoj och skämtsamt lynne och bemötande mot honom *ler*. Han verkade faktiskt till och med gilla att pyssla litegranna sådär och han skrattade och log väldigt mycket mest hela tiden. Så mycket roligare att få umgås lite och göra saker och ting gemensamt *ler*. Det var inga som helst sura miner eller "jag vill inte" eller så, utan när jag bad honom gjorde han det på direkten. Väldigt roligt och otroligt givande för mig!.
Här kände jag verkligen att jag hade lyckats med något stort. För det har gått långt om de som arbetat med honom länge till och med "ger upp" hoppet om honom och till och med planerar in i hans rehabplan att vi som personal ska städa ÅT honom för han vill inte hjälpa till och kommer heller inte att göra det. .. Men jag ville inte tro på det där och jag vägrade gå in med en fast och fördomsfull bild av honom som andra har skapat åt mig. Jag ville prova själv och jag ser stor potential i honom och så lyckas det, det gör mig så glad! Jag har lyckats med något som ingen trott på, de har gett upp hoppet och jag vände det. Såå glad och stolt att vi har fått en sån bra kontakt och jag känner att en bra vänskap och temawork kan byggas upp mellan oss och allt positivt är bra, det går framåt!! Min mest lyckosamma dag i jobbet hittills *ler*. Det känns som att jag har något att "bygga på" med honom och mitt arbete med honom kanske kan resultera i något positivt för honom. Jag hoppas! Men bara för att det gick bra just idag behöver det såklart inte betyde att det kommer att gå lika bra alla andra gånger. Men jag vet att potentialen finns där, det gäller bara att locka fram den *ler*. En del säger att han också är så väldigt inne i sin egen värld och svår att få kontakt med men det ser inte jag, jag tycker inte alls att det är svårt att få kontakt, vi pratar och umgås lättsamt och ibland väldigt länge och pratar mkt om vardagliga och "verkliga" ting men ibland slinker såklart hans tankar och "konstigheter" kring gud och rymden och overkliga saker in, men inte alls så mycket som "alla" de andra i personalen påstår.
Man märker att man är ny - man har en helt annan syn och går in utan "fördomar" vilket är väldigt positivt för mig. För jag får skapa mig en alldeles egen bild av alla de som bor där, om deras personlighet samt hur jag tycker att de fungerar med mig. För varje möte är unikt. Det som sker mellan 2 individer behöver inte ske mellan mig och en annan individ. Varje människa är unik och varje möte är unikt, det ska man tänka på. Bara för att någon eller några har upplevet att någon har varit på det viset behöver inte det innebära att någn är så mot mig. Samt att varje möte är unikt, bara för att saker och ting har upprepat sig flera hundra ggr så behöver inte det innebära att det alltid kommer att vara så. Man måste inse att varje tillfälle är unikt, det är här och nu. Vad som helst kan hända och inte hända. Man ska inte bry sig om så mycket om gårdagen och vad som "brukar" ske eller inte. Gör det bästa av nuet och ha förhoppningar om att saker och ting ska fungera! Tro på människan och dess förmåga, den finns därinne, du måste bara hitta ett sätt att locka fram den på *ler*
Idag kände jag mig alltså väldigt stolt över mitt arbete och det känns skönt att avsluta med en sån här toppendag inför min kommande 4-dagars ledighet. Vad roligt när jobbet går bra och när man får svart på vitt att det man gör eller enbart den man är kan ha stor betydelse och kan göra mycket, så skoj! Jag kanske har min plats inom psykiatrin, idag har jag faktiskt fått lite styrka att tro på mig själv inom yrket. Kanske är det här jag bör vara och arbeta, kanske är det här jag kan ta fram och använda mina resurser och förmågor allra bäst. Tillsammans med andra människor, försöka locka fram livet igen!
Imorgon runt 16:00 åker Hjalle och jag ner till Emilia och Saman i Sthlm, det ska bli väldans skoj.
Nu ska jag hoppa in i duschen och sen blir det sängen. Jag kommer somna gott, är stolt över den jag är just idag *ler*
Glad över att människor trivs i mitt sällskap och att just mitt sällskap kan göra andra människor gott. Jag växer och känner stor ödmjukhet inför de människor som så öppet välkomnar mig i sina liv... TACK!!!
Såklart hade han ändrat sig och ville inte alls följa med, han ville skjuta på handladet till nästa år sa han *skratt*. Men vi gav oss inte efter allt planerande så nu skulle vi iväg, om inte ända in till Valbo och affärer så till bilen åtminstone så vi kunde åka runt lite bara. Men vi tänkte inte ge upp och låta allt detta bara bli till ingenting. Vi försökte övertala honom på alla de möjliga positiva och skojfriska sätt och man såg att det i hans ögon fans en glimt och ett sug att komma iväg emellanåt så det tog vi fasta på och försökte med olika vägar att få honom att följa med oss ut. Denne man har tydligen inte varit ute speciellt mycket alls det senaste året/åren, men eftersom vi inte upplevt det så peppade vi på och antog att han nog såklart nånstans därinne ville följa med. Så tillsist ville han plötsligt följa med då vi sa att vi skulle åka förbi J och mig och hälsa på och titta hur vi bodde-det lät väldigt kul tyckte han. Men vi skulle skippa Valbo och affärer sa vi *ler*. När vi kikat in hos J som för övrigt hade det väldigt mysigt i sin lilla 1:a så sa vi att vi skulle åka förbi hemma hos mig och kika.
Sagt och gjort och vi styrde kosan mot Valbo Köpcentrum - vi hade såklart i baktankarna att försöka få honom med in på Köpis utan att han skulle behöva tänka och fundera över det. När vi kom till rondellen i Köpis pekar jag på stora Stadium och tänkte köra runt Köpis och visa honom. Han pratar om Intersport och vi parkerar och säger sen helt enkelt att vi ska gå in och kika på Intersport om vi kan hitta nå sporttröjor som han så gärna ville ha-det skulle gärna stå "sport" på dem. Utan att protestera och med positiv och glad stämma följde han gärna med och vi hade äntligen lyckats ta oss till Valbo Köpcentrum med denne man som först var lite smått tvär *ler*. Väl därinne gick det hur bra som helst och han tyckte till och med om att gå i några affärer och få kika runt lite själv och välja ut de kläder som han ville ha. Han hittade precis allt det som vi hade planerat att köpa och det blev en riktigt lyckad tur och vi nya tjejer som aldrig jobbat inom psykiatrin kände oss smått stolta över oss själva och vår "bedrift" när vi kommit tillbaka till boendet. Klockan var då 12:00 och det var dags för lunch och vi hade köpt oss en varsin yoghurt och flingor som vi mumsade i oss.
Efter lunch följde jag med en kvinna upp hem till sig då hon inte vill åka hissen upp själv. Satt därhemma med henne en stund och pratade och försökte peppa henne med småsaker som hon bör jobba på at ta itu med. Gå med soporna, tvätta och så vidare. Hon anser att hon inte kan det fast vi alla vet att hon så väl kan och är klips nog att göra allt det lilla samt mycket mer. Det förstår även hon men hon sätter käppar i hjulet för sig själv hela tiden. Jag försökte förklara för henne att hon kunde lägga upp det som så att åtminstone försöka göra 1 sak om dagen för då tror jag att hon skulle må mycket bättre med sig själv och växa i självförtroende samt att dagarna inte borde bli så långtråkiga där hon sitter i sin lägenhet och vägrar göra någonting alls. Trist att det ska va så men hon är svår att peppa, ingen kan riktigt ännu och knepet har ingen riktigt kommit på än, inte minst hon själv...
Klockan rann iväg till 13:00 och det var J:s, K:s och min städdag idag. Det innebär att vi ska städa i tvättrummet samt dammsuga och moppa alla öppna och gemensamma ytor och så vidare. Det gick bra och så roligt att ha något att göra! Tiden rann iväg lite smått och klockan blev ca 14:30.
Det var kaffe dags och jag gick in till en av de "mina" som jag är KP åt, han som talar och umgås med gud och som åker raket lite då och då och besöker rymden och annat *ler*.Eftersom vi som kontaktmän till honom har planerat att vi ska städa ÅT honom på måndagar och torsdagar så tänkte jag gå in och göra det och se om jag kunde förmå honom att hjälpa till och också tycka att det skulle kännas givande att få vara med och hjälpa till och rå om sig själv lite. Att ge honom lite uppmärksamhet och berömmande ord för ingen gör det direkt. Han är en ensamvarg som "alla" lämnar åt sin ensamhet och säger att "han är ensamvarg" och på nåt konstigt sätt kanske inbillar sig att han då inte skulle må bra av vanligt besök och umgänge som alla oss andra. De som känner honom sedan tidigare och har jobbat med honom säger att han inte lyfter ett finger när det gäller att hjälpa till att sköta sin lägenhet. Den ser väldigt skitig ut och han gör inget själv och ingen tror på att han kommer att hjälpa till heller så därför är det bestämt att vi som KP skall städa ÅT honom. Det tyckte jag verkade tokigt och jag ville iaf umgås med honom och försöka få honom att hjälpa till på mitt vis.
Jag gick in till ca 14:20 och vi började prata och jag skojade och skrattade med honom och hade ett glatt humör med mig in och vi skrattade och skojade gott därinne, en så rolig och underbar kille! Han är inte heller den som duschar alltför ofta eller ens kammar håret. Men jag frågade lite skojsamt om han inte orkat borstat håret idag heller och han skrattar och ruskar på huvudet. Jag säger att jag tycker han ska kamma till håret lite för då blir han så snygg och det ser så mycket bättre ut på honom *ler*. Han gick då med detsamma in och kammade till håret och jag kände ett stort "YES" sägas tyst för mig själv och ett leende bredde ut sig på mina läppar. Jag gav honom mycket positiv feedback och sa att han blev supersnygg när håret var kammat och var noga med att tacka och visa min uppskattning när han hjälpte till. Jag hade iaf lyckats med att få honom att kamma håret. Han har helt struntat i sin egen person och hur han sköter som sig själv så det kändes som att jag verkligen lyckades få till något hos honom där och då att han tyckte det var bra att kamma håret och att det kanske är värt att kamma till det lite för man mår ju i regel bättre med sig själv då om man tar hand om sig själv.
Vi pratade med varandra hela tiden och jag frågade om jag fick bädda sängen åt honom vilket han sa att jag fick om jag ville. Dammsög gjorde jag också och tänkte att jag på något vis skulle försöka få honom att hjälpa till (vilket han tydligen har vägrat länge och inte alls brytt sig om) utan att det skulle bli för mycket för honom att han bara skulle tycka att jag var dryg. Jag hittade kläder på golvet och frågade honom om det var smutsvätt och han sa att det var det och att jag kunde slänga det i tvättkorgen, men då sa jag till hoom att han kunde göra det eftersom det var hans lägenhet och hans egna grejer och att han har bättre koll än mig på saker och ting hemma hos honom. Och tror det eller ej men han kom och hämtade tvätten och la den i tvättkorgen och sen rullade det bara på och blev bättre och bättre. Det var många "YES" som jag hann säga för mig själv och jag log och log! Det kändes som att jag hade tänt någon slags gnista hos honom där han kände att det var meningsfullt och av betydelse att han gjorde något överhuvudatget och att han brydde sig om sig själv och sitt hem, för det var någon som "såg" honom och uppskattade vad han gjorde. Han knöt ihop sin soppåse och gick och slängde den i stora sopkorgen i hallen, han lade in ren tvätt i garderoben och han hjälpte mig att ta ut tallrikar och koppar till gemensamma köket och snacka om att jag blev paff då jag bad honom skura sitt golv och hela tiden hade ett skoj och skämtsamt lynne och bemötande mot honom *ler*. Han verkade faktiskt till och med gilla att pyssla litegranna sådär och han skrattade och log väldigt mycket mest hela tiden. Så mycket roligare att få umgås lite och göra saker och ting gemensamt *ler*. Det var inga som helst sura miner eller "jag vill inte" eller så, utan när jag bad honom gjorde han det på direkten. Väldigt roligt och otroligt givande för mig!.
Här kände jag verkligen att jag hade lyckats med något stort. För det har gått långt om de som arbetat med honom länge till och med "ger upp" hoppet om honom och till och med planerar in i hans rehabplan att vi som personal ska städa ÅT honom för han vill inte hjälpa till och kommer heller inte att göra det. .. Men jag ville inte tro på det där och jag vägrade gå in med en fast och fördomsfull bild av honom som andra har skapat åt mig. Jag ville prova själv och jag ser stor potential i honom och så lyckas det, det gör mig så glad! Jag har lyckats med något som ingen trott på, de har gett upp hoppet och jag vände det. Såå glad och stolt att vi har fått en sån bra kontakt och jag känner att en bra vänskap och temawork kan byggas upp mellan oss och allt positivt är bra, det går framåt!! Min mest lyckosamma dag i jobbet hittills *ler*. Det känns som att jag har något att "bygga på" med honom och mitt arbete med honom kanske kan resultera i något positivt för honom. Jag hoppas! Men bara för att det gick bra just idag behöver det såklart inte betyde att det kommer att gå lika bra alla andra gånger. Men jag vet att potentialen finns där, det gäller bara att locka fram den *ler*. En del säger att han också är så väldigt inne i sin egen värld och svår att få kontakt med men det ser inte jag, jag tycker inte alls att det är svårt att få kontakt, vi pratar och umgås lättsamt och ibland väldigt länge och pratar mkt om vardagliga och "verkliga" ting men ibland slinker såklart hans tankar och "konstigheter" kring gud och rymden och overkliga saker in, men inte alls så mycket som "alla" de andra i personalen påstår.
Man märker att man är ny - man har en helt annan syn och går in utan "fördomar" vilket är väldigt positivt för mig. För jag får skapa mig en alldeles egen bild av alla de som bor där, om deras personlighet samt hur jag tycker att de fungerar med mig. För varje möte är unikt. Det som sker mellan 2 individer behöver inte ske mellan mig och en annan individ. Varje människa är unik och varje möte är unikt, det ska man tänka på. Bara för att någon eller några har upplevet att någon har varit på det viset behöver inte det innebära att någn är så mot mig. Samt att varje möte är unikt, bara för att saker och ting har upprepat sig flera hundra ggr så behöver inte det innebära att det alltid kommer att vara så. Man måste inse att varje tillfälle är unikt, det är här och nu. Vad som helst kan hända och inte hända. Man ska inte bry sig om så mycket om gårdagen och vad som "brukar" ske eller inte. Gör det bästa av nuet och ha förhoppningar om att saker och ting ska fungera! Tro på människan och dess förmåga, den finns därinne, du måste bara hitta ett sätt att locka fram den på *ler*
Idag kände jag mig alltså väldigt stolt över mitt arbete och det känns skönt att avsluta med en sån här toppendag inför min kommande 4-dagars ledighet. Vad roligt när jobbet går bra och när man får svart på vitt att det man gör eller enbart den man är kan ha stor betydelse och kan göra mycket, så skoj! Jag kanske har min plats inom psykiatrin, idag har jag faktiskt fått lite styrka att tro på mig själv inom yrket. Kanske är det här jag bör vara och arbeta, kanske är det här jag kan ta fram och använda mina resurser och förmågor allra bäst. Tillsammans med andra människor, försöka locka fram livet igen!
Imorgon runt 16:00 åker Hjalle och jag ner till Emilia och Saman i Sthlm, det ska bli väldans skoj.
Nu ska jag hoppa in i duschen och sen blir det sängen. Jag kommer somna gott, är stolt över den jag är just idag *ler*
Glad över att människor trivs i mitt sällskap och att just mitt sällskap kan göra andra människor gott. Jag växer och känner stor ödmjukhet inför de människor som så öppet välkomnar mig i sina liv... TACK!!!
Kommentarer
Trackback