Världsliga dimensioner

De "psykiskt sjukas" värld som jag inte har tillgång till kan jag tänkas liknar "våra"(vi som kallar oss "friska"). drömmar. Skillnaden är att vi vaknar upp från våra "overkliga" drömmar varje natt medans de sjuka är fast i den overkliga drömmen för en oviss framtid, en overklig värld som för dem blir till deras verklighet. En verklighet de tror på och lever i. Jag är glad att jag får drömma om allt spännande och "overkligt" i mina drömmar. Men ännu gladare och tacksam är jag över att lyckas vakna upp ur den andra dimensionens värld varje dag. Jag skulle inte för mitt liv vilja fastna där och tappa bort all min uppfattning om den verkliga värld vi faktiskt lever i. Fast vem är det som bestämmer att det är vår värld som är verklig och inte den värld som de svårt psykiskt sjuka människorna lever i? Tänk om den också är sann, men att vi inte av någon anledning får ta del av den. Tänk om det bara är vissa personer som släpps in för att få ta del. De högre intelligenserna med en högre öppenhet för livet. De som inte har fasta ramar för vad som ska kallas sant och osant... 

Där går vi sen och säger att de har fel och vi försöker föra tillbaka dem till den "sanna verkligheten". Sann för oss och sann för dem, men de har tillgång till en annan värld, som  faschinerar mig. För vissa människor jag mött berättar om denna värld och den låter så spännande och fantastisk, det låter på något sätt rätt härligt och fridfullt. För vem skulle inte vilja ha en rymdraket och kunna åka upp till himlen och hälsa på gud och sätta sig ner på ett café och ta ett snack med honom om livet. Filosofera med gud och hans änglar när man känner för det. Jag har nämlligen träffat en person som har tillgång till dessa upplevelser och han berättar om de med sådan inlevelse att jag nästan "tror" på honom även fast min logik och "påtvingade" (av samhället påtvingad) övertygelse säger mig att jag inte ska. Men på något vis försvinner min logik och min vilja att tro på att de kanske finns något annat och mer därtill därute visar sig.

Denne någon är spännande att lyssna på och ställa frågor till. Man har djupa och filosofiska samtal och det är faktsikt väldigt givande. Djupare samtal om livet och människans tillvaro här på jorden samt vår själsliga existens. Genom samtal kan man växa som människa, om man bara är villig att ta emot dessa ord och ge dem betydelse. Denne någon låter som en professor i andevärldens mystik, en man med ett högre vetande på något sätt. Jag faschineras. Faschineras stort och jag går djupt ner i livets existensiella frågor. Tillsist blir jag alldeles konstigt över alla funderingar, nästan otäckt konstig så jag snabbt måste tänka på annat. Ibland kan man bli väldigt obehaglig till mods när man tänker för mycket.

Kanske man lätt genom filosofins djupa värld kan slinka in i psykets armar som kan fånga in de människor som inte kan ge vika... Funderande människor, filosofiska människor som går ett steg djupare över livet än dej och mig. Vi lever i vardagens ytliga värld för det mesta och har fullt upp med den, allt praktiskt som ska skötas och så vidare. Vi har så fullt upp med alla göromål att vi inte har tid att blicka över livet, gå ner i tankens djupare stadie och verkligen fundera över det som man inte kan ta på. Det osynliga, tankar och funderingar, "overkliga" upplevelser, känslor, sånt man inte har några klara svar på. Det som saknar logik, men som man kan tycka en hel del om. Vissa upplevelser kan kännas starka och verkliga, men man vet inte hur man ska förklara dem, för i vårt samhälle och i vår värld har de ingen betydelse då inga konkreta och fasta bevis kan läggas fram som ger dess upplevelse och känsla tyngd. Finns där ingen logik eller något tydligt bevis så finnsd det inte, då är det inte sant utan bara tokeri och konstigheter. Upplevelsen är ej verklig om man är ensam om den. Ytliga värld. I andra samhällen och i andra länder är man djupare förankrad i den själsliga, andliga, religiösa och mediala världen. Kanske skulle det göra oss och vårt folk gott att öppna oss lite mer för det. Jag tror det skulle tillföra en hel del nyttigt, i måttlig mängd. Man ska inte vara rädd för livets olika dimensioner. Jag vill gärna kalla mig öppen för dem..

Jag nämde de psykiskt sjukas tillstånd som en slags "dröm", en dröm som de fastnat i och inte kan ta sig ur. Den går bara vidare och vidare och spelas upp för dem och deras syn, men den är hemlig och osynlig för oss "friska". Jag kan drömma konstiga drömmar och när jag vaknar kan jag känna det som att jag har besökt andra världar, har haft andra förmågor än de jag har i vaket tillstånd, jag har känt mig som en annan människa i en annan verklighet. Där jag är en annan. Ibland har jag känt mig väldigt konstig efter en dröm. Jag kan inte förklara det annat än att jag känt mig "konstig"... Jag ligger stilla, spänd i min säng och låter drömmen spelas upp för min inre syn där jag granskar den igen... Jag har tagit del av någonting, men vad? Jag måste ligga där stilla en stund och låta alla känslor, obehagliga som härliga att rusa över mig och lugna ner sig... Det är spännande att drömma och jag gör det gärna.

I mina drömmar och i min sömn är jag lugn och avslappnad och mottaglig för andra ting, kalla det övernaturligt eller overkligt. Jag har varje natt i min sömn tillgång till en annan värld. Ibland kommer jag ihåg den för en stund när jag vaknar men vissa gånger minns jag inte alls. Men varje natt jag går och lägger mig har jag tillgång till en dörr som är öppen för mig att stega in i. Vart den dörren leder och vad våra "drömmar" egentligen är för något så upplever vi dem varje dag. Vi kan inte kontrollera dem eller den världen. Där händer allt, som i film där vi är med. Otäckt, spännande, roligt, underbart, vackert, horribelt, sorgligt. Hela skalan av känslor och upplevelser finns med. Det finns ingen gräns för vad som är rätt eller fel att drömma eller vad man vill eller inte vill ska hända. I drömmens värld händer det bara och vare sig vi vill eller inte måste vi ta del av den och åka med på färden. När färden blir för otäck eller för ogreppbar för oss att ta på så vaknar vi. 

När vi sover faller vi i  trans - en trans som för oss till den andra världen, drömmarnas verklighet. För när jag vaknar upp igen till den "riktiga världen" så vet jag med mig att det som hänt i min dröm det är såklart inte sant, det är ju bara en dröm, det är inte verklighet... Det har mitt samhälle och vår tro lärt mig.  Men tänk om det är verkligt, fast en annan slags verklighet, en annan dimension av den värld vi lever i nu. En dimension som vi ännu inte accepterat som sann och verklig och som vi inte är redo att få ta del av ännu i vaket tillstånd. Som att våra sinnen och kroppar bara kan ta emot denna tid och detta rum under vår sömn, då vi är mer mottagliga och öppensinnade för detta. Då vi inte kan påverkas av dagens och ljuset sanning.

Men tänk om denna tid och detta rum en gång öppnas lite mer och som vi då mer kan granska och våga oss på och vågar tänka som sann.. Kanske upptäcker vi då att de vi idag kallar "psykiskt sjuka" inte alls är sjuka utan hela tiden bara varit mer öppensinnade för vår världs olika dimensioner och talat öppet om dem. Tänk om de skulle ha rätt och vi ha fel....Jag vill ta del av deras värld och få se hur fantastisk den kan vara men också hur otäck den kan vara. Bara för en dag skulle jag vilja få del av deras värld...
Psyket spelar oss ett spratt säger vi  men är det verkligen så...?

Obehagliga känsla
Kittlande känsla

Vem kan bestämma att jag har rätt och du har fel...?
För mig har du lika rätt som jag
Hur kan jag veta och döma

Jag tar del av det du säger
Är intresserad av det du delger mig
Men du vet
Att jag inte vet det du vet
Jag har inte tillgång till din värld

Jag kallas "frisk"
Du kallas "sjuk"

Din person faschinerar
Du är lika mycket sann som jag
Vi är lika
Inför livet
lnför döden

Men olika inför andra människor
Vi delas upp i grupper
En verklig
En overklig
Vem har "rätt"
Vem har "fel"

Våra liv är lika
Vi går båda här på jorden
Men våra ögon
Ser olika
Upplever olika
Dimensioner

Människan är dels fysisk - greppbar
Psykisk - ogreppbar

Två delar
Som båda tode vara sanna

Jag kan inte säga att du har fel
Jag vill inte säga att du har fel
Hur kan jag veta

Jag vet inte det du vet...
Kanske skulle jag vilja...

Värdsliga dimensioner

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback