Min Andra
Gick till PJ på Fallen Angel Tattoo till 17.30 idag - tiden vi hade bokat förra veckan. Jag slog mig ner i stolen, förberedd med bilder på min tatuering samt hur jag önskade fylla i den och göra lite småändringar.
Hade bestämt mig för att slappna av totalt och bara låta nålen gå över min kropp utan att jag skulle spänna mig så jag får träningsvsärk dagen efter. Se till att slappna av så jag inte skulle glömma andas, få kallsvettningar, bli illamående, känna mig svimfärdig. Ville inte uppleva första tatueringstillfället igen!
PJ körde igång nålen och nu var det dags igen! Jag slappnade av, tuggade mitt tuggummi och jag och PJ snackade om allt och inget de 30-40 minuter det tog att fixa till tatueringen. Riktigt rolig och ärlig kille!
Och till min förvåning kändes det "bra" när nålen nålade min kropp till ett blodigt sår. Jag spännde mig inte för kände inte en sådan intensiv känsla, eller så var det jag som var duktig och slappnade av och andades "rätt" för det gjorde liksom "bara" lite ont den här gången men mycket behaglligare än förra! Och samtidigt var det 2:a gången för kroppen så den var förberedd på nåt vis och visste hur det skulle kännas, det kom inte som en chock som förra - en chock jag då inte kunde förmå mig ta mig ur. Vid tillfället idag kunde jag tom glömma bort att PJ tatuerade mig för vi pratade en massa och jag var lugn. Det gick skitbra den här gången och vad det verkar som hänger rätt mycket på att kunna slappna av och bara låta det hända. PJ:s polare kom förbi och hängde i studion och vi snackade hela tiden vilket kändes bra. Då fick man tankarna på annat än nålen som penetrerar mitt skinn.
Sitter fortfarande med plasten kvar över tatueringen så har inte lyckats granska den in i minsta lilla detalj ännu..haha!! PJ och jag garvade åt att jag var den enda "galna" person som tagit med mig bilder och ritat linjer på dem för att påvisa hur jag ville ha tatueringen ändrad...haha!! Tror han lyckades bra med det jag såg och ville ändra på och han såg tydligen samma saker som mig vilket var skönt! Men tror att jag ser en linje på ca 2 centimeter som jag skulle vilja fylla i lite starkare, sen är det nog så bra det bara kan bli :) Men får väl ta den linjen vid tillfället då jag går på min andra tatueing för som sagt kommer det bli en till nån gång i framtiden! Lika bra att vänja sig ett tag med hur vingarna ser ut nu så kanske inte behovet att pilla och ändra smådetaljer håller sig lika starkt längre fram i tiden.
Jag berättade att jag upplevde att tatueringen sitter lite på sniskan men att jag älskar vingarna och att ingenting kan ju faktiskt vara "perfekt" vad nu det är. Och PJ sa då att jag får se den här tatueringen som terapi gentemot min perfektions - besatthet! Vilket ju precis är så jag har sett den här taturingen, som ett verktyg i en utveckling att göra mig mindre besatt av att vara "perfekt i alla lägen" och kunna acceptera och älska att allt inte är som man tänkt sig men kan vara perfekt ändå *ler*. Kul å höra samma sak från han!
Som PJ sa:
"Du får älska hur du har blivit när du inte blev som du ville"
Gäller ju allting i livet! Vi snackade om att man ska se det positiva i livet och inte det negativa för det leder ingenvart. Det gäller att bryta sitt tankesätt vilket inte är lätt!! Man halkar väldigt lätt tillbaka till "tänk om ditten och datten"! Men det finns inget tänkt om det varit så här eller om jag gjort eller sagt så, det förgångna är förgånget och det enda som finns är förändringen i nuet och morgondagen - Se inte tillbaka, se framåt och gör det bästa av det du har! Bara du kan ändra på ditt sätt och göra dig själv lycklig genom ditt sätt att tänka, göra och vara!
Den här tatueingn har utvecklats till något mer djupsint än vad jag hade tänkt från början. Och den här visheten jag får av min tatuering är vad jag behöver, den är väldigt nyttig för mig. Det gäller inte bara min tatuering utan den tar med sig hela mitt sätt att leva mitt liv i sin struktur. För i hela mitt liv ska allt vara perfekt, rakt, lika, jag granskar allt in i minsta detalj vilket har blivit en rätt stor grej och rätt jobbigt. Jag önskar att jag bara kunde rycka mer på axlarna och säga, "äh det gör väl inget" och sen inte tänka mer på saker och ting som stör mig utan gå vidare som på rosa små moln. Men jag ältar allt, tänker massa tänk om ditten och datten tills jag blir tookig!! Inget finns ändå att göra åt det som är gjort här i livet utan man måste helt enkelt lära sig gå vidare. Och lära sig vara glad ändå åt det man har. Som en dag när jag var ensam hemma. Klev upp 8.00 men fick nån slags tvångshandling att kolla min tatuering hela tiden och granska den så jag kände mig "nöjd" och kunde gå vidare med dagen. Det hela slutade med att jag stod vid speglarna i olika vinklar ända tills klockan blev 12.00, 4 timmars speglande!!! Därefter kunde jag hugga in på min frukost. Det är sannslöst! Exempelvis vill jag inte heller stå i en affär och välja mellan alla 30 t-shirts för att se vilken som är perfekt. Det tar tid, gör mig stressad, jag måste hitta den perfekta, den som ser bäst ut av alla innan jag känner mig nöjd och kan betala.
Inget händer om jag inte är perfekt. Livet går vidare och jag med det. Och vad är egentligen perfekt? Det vet inte ens jag och då blir det jobbigt när jag ska känna inom mig själv att saker och ting är "perfekta" eller känns bra.
Nu hoppas jag bara att jag ska känna att tatuering känns bättre nu än innan och jag vill slippa mina spegelritualer! Jag vill som sagt inte bara titta på min tatuering och tänka för mig själv att "jamen det är snygg, den är inte på pricken lika men den är ändå vacker! Jag vill kunna tänka det men sen också känna det inom mig :)
Nog snackat. Är upprymd efter tatueringstillfället, det är på nåt vis som att blodet rusar i kroppen och jag får en kick, en rusch av att sitta där och känslan efter att man är klar, det är en rätt intensiv kick måste jag säga!
Allt som jag ser kan vara bra ur en synvinkel men ser jag den på ett annat sätt kan den vara "dålig" och göras bättre. Men jag har svårt att bestämma mig hur jag ska se på saker och ting. Ska jag se dem som bra om jag väljer att se dem på det viset eller ska jag välja att ändra på saker och ting och livet?
Svårt att bestämma mig för hur jag ska se på livet.
Men nu är det luftmadrassen -magläge som gäller de närmsta 2 veckornna - ha, ha, ha.... :)
Hade bestämt mig för att slappna av totalt och bara låta nålen gå över min kropp utan att jag skulle spänna mig så jag får träningsvsärk dagen efter. Se till att slappna av så jag inte skulle glömma andas, få kallsvettningar, bli illamående, känna mig svimfärdig. Ville inte uppleva första tatueringstillfället igen!
PJ körde igång nålen och nu var det dags igen! Jag slappnade av, tuggade mitt tuggummi och jag och PJ snackade om allt och inget de 30-40 minuter det tog att fixa till tatueringen. Riktigt rolig och ärlig kille!
Och till min förvåning kändes det "bra" när nålen nålade min kropp till ett blodigt sår. Jag spännde mig inte för kände inte en sådan intensiv känsla, eller så var det jag som var duktig och slappnade av och andades "rätt" för det gjorde liksom "bara" lite ont den här gången men mycket behaglligare än förra! Och samtidigt var det 2:a gången för kroppen så den var förberedd på nåt vis och visste hur det skulle kännas, det kom inte som en chock som förra - en chock jag då inte kunde förmå mig ta mig ur. Vid tillfället idag kunde jag tom glömma bort att PJ tatuerade mig för vi pratade en massa och jag var lugn. Det gick skitbra den här gången och vad det verkar som hänger rätt mycket på att kunna slappna av och bara låta det hända. PJ:s polare kom förbi och hängde i studion och vi snackade hela tiden vilket kändes bra. Då fick man tankarna på annat än nålen som penetrerar mitt skinn.
Sitter fortfarande med plasten kvar över tatueringen så har inte lyckats granska den in i minsta lilla detalj ännu..haha!! PJ och jag garvade åt att jag var den enda "galna" person som tagit med mig bilder och ritat linjer på dem för att påvisa hur jag ville ha tatueringen ändrad...haha!! Tror han lyckades bra med det jag såg och ville ändra på och han såg tydligen samma saker som mig vilket var skönt! Men tror att jag ser en linje på ca 2 centimeter som jag skulle vilja fylla i lite starkare, sen är det nog så bra det bara kan bli :) Men får väl ta den linjen vid tillfället då jag går på min andra tatueing för som sagt kommer det bli en till nån gång i framtiden! Lika bra att vänja sig ett tag med hur vingarna ser ut nu så kanske inte behovet att pilla och ändra smådetaljer håller sig lika starkt längre fram i tiden.
Jag berättade att jag upplevde att tatueringen sitter lite på sniskan men att jag älskar vingarna och att ingenting kan ju faktiskt vara "perfekt" vad nu det är. Och PJ sa då att jag får se den här tatueringen som terapi gentemot min perfektions - besatthet! Vilket ju precis är så jag har sett den här taturingen, som ett verktyg i en utveckling att göra mig mindre besatt av att vara "perfekt i alla lägen" och kunna acceptera och älska att allt inte är som man tänkt sig men kan vara perfekt ändå *ler*. Kul å höra samma sak från han!
Som PJ sa:
"Du får älska hur du har blivit när du inte blev som du ville"
Gäller ju allting i livet! Vi snackade om att man ska se det positiva i livet och inte det negativa för det leder ingenvart. Det gäller att bryta sitt tankesätt vilket inte är lätt!! Man halkar väldigt lätt tillbaka till "tänk om ditten och datten"! Men det finns inget tänkt om det varit så här eller om jag gjort eller sagt så, det förgångna är förgånget och det enda som finns är förändringen i nuet och morgondagen - Se inte tillbaka, se framåt och gör det bästa av det du har! Bara du kan ändra på ditt sätt och göra dig själv lycklig genom ditt sätt att tänka, göra och vara!
Den här tatueingn har utvecklats till något mer djupsint än vad jag hade tänkt från början. Och den här visheten jag får av min tatuering är vad jag behöver, den är väldigt nyttig för mig. Det gäller inte bara min tatuering utan den tar med sig hela mitt sätt att leva mitt liv i sin struktur. För i hela mitt liv ska allt vara perfekt, rakt, lika, jag granskar allt in i minsta detalj vilket har blivit en rätt stor grej och rätt jobbigt. Jag önskar att jag bara kunde rycka mer på axlarna och säga, "äh det gör väl inget" och sen inte tänka mer på saker och ting som stör mig utan gå vidare som på rosa små moln. Men jag ältar allt, tänker massa tänk om ditten och datten tills jag blir tookig!! Inget finns ändå att göra åt det som är gjort här i livet utan man måste helt enkelt lära sig gå vidare. Och lära sig vara glad ändå åt det man har. Som en dag när jag var ensam hemma. Klev upp 8.00 men fick nån slags tvångshandling att kolla min tatuering hela tiden och granska den så jag kände mig "nöjd" och kunde gå vidare med dagen. Det hela slutade med att jag stod vid speglarna i olika vinklar ända tills klockan blev 12.00, 4 timmars speglande!!! Därefter kunde jag hugga in på min frukost. Det är sannslöst! Exempelvis vill jag inte heller stå i en affär och välja mellan alla 30 t-shirts för att se vilken som är perfekt. Det tar tid, gör mig stressad, jag måste hitta den perfekta, den som ser bäst ut av alla innan jag känner mig nöjd och kan betala.
Inget händer om jag inte är perfekt. Livet går vidare och jag med det. Och vad är egentligen perfekt? Det vet inte ens jag och då blir det jobbigt när jag ska känna inom mig själv att saker och ting är "perfekta" eller känns bra.
Nu hoppas jag bara att jag ska känna att tatuering känns bättre nu än innan och jag vill slippa mina spegelritualer! Jag vill som sagt inte bara titta på min tatuering och tänka för mig själv att "jamen det är snygg, den är inte på pricken lika men den är ändå vacker! Jag vill kunna tänka det men sen också känna det inom mig :)
Nog snackat. Är upprymd efter tatueringstillfället, det är på nåt vis som att blodet rusar i kroppen och jag får en kick, en rusch av att sitta där och känslan efter att man är klar, det är en rätt intensiv kick måste jag säga!
Allt som jag ser kan vara bra ur en synvinkel men ser jag den på ett annat sätt kan den vara "dålig" och göras bättre. Men jag har svårt att bestämma mig hur jag ska se på saker och ting. Ska jag se dem som bra om jag väljer att se dem på det viset eller ska jag välja att ändra på saker och ting och livet?
Svårt att bestämma mig för hur jag ska se på livet.
Men nu är det luftmadrassen -magläge som gäller de närmsta 2 veckornna - ha, ha, ha.... :)
Kommentarer
Postat av: Tina
Skönt att det gick relativt bra den här gången då iaf.. :-)
Trackback