Mitt timglas

Snart nalkas arbete igen. Rutiner som följer ett mönster. Vardag. För ett tag. Kom på häromveckan att det faktiskt är augusti nu och mitt vikariat går ut sista augusti. Men eftersom det är 1 månads uppsägningstid och jag inte hört nåt om att jag ska sluta så fortlöper mitt vikariat åtminstone 1månad till så vitt jag kan förstå. Jag som nästan glömt bort att jag bara vikarierar. Har nästan varit där 1 år nu och det kändes faktiskt som att jag har ett fast jobb. Jag orkar inte med att slängas ut som arbetslös igen med allt det påfrestande som följer med att inte ha stadigt jobb. Hoppas bara det löser sig och att jag får fast jobb snart. Vilket borde vara snart i och med att jag har så pass många LAS-dagar att jag snart borde bli "lasad" inom Sandvikens kommun. Nästa vecka sätter arbetet igång igen. Känns skönt på ett vis men samtidigt lite trist...som det ska va antar jag. När jag är ledig så pass länge om somrarna känner jag mig så fri. Att leva varje minut precis som jag vill. Inget som tvingar mig till något. Inga tider att passa, inga måsten utan bara flyga fri som en fågel! Inget annat som styr mitt liv utom jag...

Några dagar kvar av semestern. Ledig nästa vecka på måndag på schemat så jag börjar på tisdag. Jobbar sen tis, ons och torsdag dag och sen ledig fre-sön. Känns skönt att starta lite lagom sådär. Men sen undrar jag vad som händer när min tid har gått ut. Som ett sandkorn i ett timglas väntar jag på min tid att ta slut... Vad händer sen...?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback