Levindas Värld

Året har bjudit på en massa go´bitar!

Arbetet
Året började med att jag fortsatte att vikariera på Västanby förskola i januari och det vikariatet höll i sig till juni ut då det blev sommarledighet. Jag trivdes som aldrig förr och var glad för var eviga dag med barnen.

Jag varvade dagisjobbet med väkteriet på kvällarna. Dagis har varit himla roligt medan jag var väldigt less på väkteriet. Men vad gör man, jobba måste man och pengar måste man ha. Så jag bet ihop och knegade på. Glad över att jag hittat tillbaks till dagis och inte alls behövde jobba lika mycket som väktare. Bara några kvällar i veckan efter dagisjobbet. Jobbigt att jobba sena kvällar och sen upp på morgonen. Jag upptäckte detta år till 100% att det inte alls är väktare jag vill jobba som. Glad att ha testat på väktaryrket i 2 år och därmed fått mig en bra bild av yrket och kunna ta ett vettigt beslut. Det var inget för mig. I augusti detta år tackade jag för mig på bevakningsbolaget och det kändes som en stor lättnad för mig att äntligen kunna lämna detta opassande yrke bakom mg då det dök upp något än mer intressant i arbetsväg =).


Jag
Februari kom och det var min tid att fylla 25. Det firades lugnt och trivsamt med familj, vänner och släkt.

Upptäckte i april att jag fått en knöl på halsen som visade sig vara ofarlig som tur var. Många turer innan jag fick komma till kirurgen där de kunde göra en ordentlig titt med röntgen. En varfylld cysta var vad det var. Fick lägga mig på britsen och låta doktorerna sticka mig i halsen och fixa problemet. Obehagligt men ofarligt. Den kunde komma tillbaka (vilket den nu gjort) och jag kunde då ringa kirurgen och få tid för ytterligare en punktering av cystan. Inget jag hastar mig för att göra, den är ofarlig och kan gärna sitta kvar i min hals så länge jag inte störs av den.

Jag och Hjalle tog ett beslut till sommaren då vi bestämde oss för att sälja Toyotan ochy köpa en nyare bil. Jag kände mig duktig då det var jag som fixade hela bilgrejen. Jag sålde Toyotan till en skit visade det sig, men han får stå sitt kast och leva med sitt samvete och dåliga karaktär. Jag gjorde iaf vad jag kunde och skitar finns det överallt. Bara så förvånad att träffa på en!


Hjalle och jag var och kikade på bilar och bestämde oss efter pappas tips att titta på en Mazda - 00. Den provkördes och tittades på.  Jag snackade med bilhandlaren och bestämde mig för att köpa bilen. Skrev alla papper och fixade allt runtomkring. Mitt första "riktigt stora köp" för egna pengar. Roligt och jag kände mig duktig som fixat allt med hela bilgrejen!

Den 9:e juni efter jobbet på dagis gick jag  ner till bilhandlaren här i Sandviken och hämtade hem min kära bil!


Jag slutade på dagis den 22:a juni. Ledsamt att säga hejdå men ändå rätt naturligt att avsluta mitt vikariat där och då. Det blev ändå sommarlov för barnen och personalen gick på semester så det kändes också naturligt för mig att säga tack och hejdå och det kändes faktiskt som ett väldigt fint avslut på det hela. Jag hade då jobbat på dagiset i 10 månader och var otroligt glad över den långa tiden jag fick arbeta där, likvärdig som en av alla de andra.

Sist av allt har jag intagit lite andra färger föutom rosa i mitt klädval *ler*. Tidigare var det mesta av rosa och jag hade nog fastnat lite för mycket. Jag kom på mig själv med att alltid bara titta på rosa ting och glömde bort allt annat vackert som fanns i andra färger! Så i år har jag anammat en hel del brunt, svart, turkost, vitt  och annat i min garderob och upptäckt att jag trivts väldigt bra i det. Jag har skaffat mig kavajer och kläder av det mer "kvinnligare" slaget och trivs utmärkt  i det faktiskt. Jag har hittat en bra kombination med rosa härliga fäger och mjukbyxor i snygg tappning bvarvat med det mer "vuxna" *ler*.  Jag har använt mig en hel del av det rosa som accesoarer samt detaljer i mitt utförande. Jag har hittat en bra kombination!


Sommaren
Innebar fortfarande en hel del kvällsjobb inom väkteriet vilket jag inte direkt gillade men som jag ändå fixade som helt okej. Trevliga människor där jag var (mestadels på Kvantum om kvällarna) och det var människorna omkring mig som fick mig att trivas de gånger då jag jobbade. Jag fick ockå extrajobba som väktare på nätterna vilket gav extrapengar och erfarenhet. Rätt skoj. Men jobbigt. Skulle aldrig orka jobba natt för jämnan.

26:e juni bar det av på husbilssemester med mamma å Jenny. Vi var borta i ca 4 dagar och hade det hur mysigt som helst och det var helt underbart!. Den här fina sommartraditionen vi börjat med är fantastiskt rolig! Vi besökte Sveriges högsta vattenfalll "Njupeskär" som är en helt otrolig syn på nära håll! Maffigt! Vi besökte även Röros i Norge och massa ställen däremellan :)


Jag har spenderat stor del av sommaren hemma hos mamma och pappa. Solat och plaskat i poolen och läst en hel del böcker som slumrat till i solen *ler*. Jag har njutit av min sommar och älskat tiden med in familj. Jag har hjälpt mamma att plantera massvis med blommor och hennes trädgård blev lika maffig och beundransvärd detta år!


Mamma, Jenny och jag har promenar en hel del under vår och sommaren och det har varit fina stunder. Vi har till och med gått från Västanbyn hem till mitt Valbo. Tog några timmar! Cyklat fram och tillbaka samma vända har jag också gett mig på några gånger under sommaren. Skönt!

Pappa finns alltid att lita på och han mekar och mekar med sin älskade Mustang för att få den färdig för vägen till nästa sommar. Men i somras nådde han sitt mål att få igång bilen. Vilket leende han hade på sina läppar då!


Vlken kunnig man till far jag har. Likaså min mor. De kan verkligen allt känns det som. Händiga som inga andra! Bygger om huset fullständigt. Jag beundrar er kunskap likväl som er fina fostran och mån om oss barn *ler*. Det är ni som gjort mig och Jenny till de fina människor vi är idag. För det känner jag att vi är.Fina och bra människor på alla sätt och vis. Tack!
 


Hjalle och jag var till Stockholm och hälsade på Emilia och Saman på vår semester. Stannade kvar i några dagar och hade det riktigt skönt. Vi promenerade. Solade på klipporna och badade. Vi avnjöt god mat och fikade gott. Gick omkring i fina parker och bara njöt av ledighet och sommar. Mysigt ställe där nere i Sthlm om somrarna. Blev positivt överaskad av närhet till lugna och vackra sommarplatser.
Kändes inte alls som att man befann sig i storstaden.


Hjalle och jag har spelat mycket minigolf under denna sommar som varit och han gav mig också modet att våga prova mig på att svinga en riktig golfklubba på ranchen ett par gånger! Och vilken rolig upplevelse det var!! Men ack så svårt! Att jag alltid ska va så feg! Men i somras överkom jag det hindret en aning tack vare Hjalle och vi hade det väldigt skoj när vi golfade! Missade för det meta men det var riktigt kul att svinga loss! Hoppas på mer träning nästa sommar.

Hjalles pappa har fyllt 60 och det firade han med en Skottlandsresa tillsammans med mamma Agneta. De hade det fantastiskt! Och de är fantastiska människor också!


Kärlek
Hjalle och jag firade 6 år tillsammans och jag är obeskrivligt kär i honom. Mer och mer för varje dag och jag tackar Gud eller vem det är som såg till att vi träffades. Det finns ingen annan som han och jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan min älskling. Han betyder så mycket för mig och tillsammans med honom har jag utvecklats som person väldigt mycket under dessa 6 år. Jag har lärt mig mycket om mig själv och hur jag fungerar. Hjalle har lärt mig mycket. Han ger av sig själv till mig. Hans omtänksamhet och godhet har ingen ände. Hans kärlek är stark och jag känner den djupt inom mig. Att någon kan älska mig som han gör, det är fantastiskt. Någon älskar mig. Och jag får älska tillbaka. Jag vill vara 2. Hans förståelse gör mig så tacksam. Hur kan man alltid vara så förstående som han. Hans tålamod med mig i vissa stunder och hans ständiga vilja att få mig att må bra gör mig obeskrivligt lycklig. Obeskrivlig är min kärlek. Den finns bara i mitt hjärta. I våra hjärtan, i våra ögon och blickar till varandra finns vår kärlek. I de mjuka ord som viskas. I den kärleksfulla famn där vi vilar i varandra finns vår kärlek. Hans vishet och tankedom om vad som är "rätt" och "fel" stämmer så väl med min. Våran uppfattning om livet och allt däremellan är så pass likvärdig den kan bli för att vi ska fungera tillsammans. Han är vis min älskling. Säger mycket om livet som får mig att tänka. Han har rätt - vi kommer att få ett underbart liv ihop. Så som vi vill ha det, som vi planerar det. Det kommer bli det bästa.

När du säger "Jag älskar dig" till mig så känner jag det starkt inom mig. Kramar om dig hårdare och hårdare. Vill inte släppa taget om dig min älskade. Vill ha dig hos mig för alltid. Borra in mig så djupt i dina starka armar som jag bara kan. Du skyddar mig och hjälper mig genom livet. Glädje och sorg, genom svåra skeden i livet finns du att lita på. Du ger mig styrka och mod. Du tar  emot mig när jag faller. För att sedan hjälpa mig upp igen och fortsätta framåt.  Du är min ängel... Du ger mig kärlek... Det vackraste som finns, det är Du...


Hösten
Hösten tog vid och vintern kom. Men inte snön med den. Eller kylan heller för den delen. Vad som förundrat oss alla i år är att vintern aldrig kom så som vi förväntade oss den. Det är fortfarande grönt gräs och plusgrader. Något stort har hänt vårt klimat. Ingen snö vid jul och gröna vackra gräsmattor i december. Det stämmer inte. Vädret är i gungning. Det krasar inte under våra fötter i vintertid än. Vintern har ännu inte kommit till oss...

När sommaren led mot sitt slut och hösten tog vid var jag oviss. Om framtiden och var jag skulle hamna härnäst. Sökte massa jobb. Dagis hörde av sig igen där i augusti då barnen börjar igen och ville att jag skulle komma tillbalka och börja jobba igen. Denna gången blev jag erbjuden längre vikariat på småbarnsavdelningen vilket jag tackade ja till. Tidigare var jag på en avdelning för de större barnen. Jag återgick alltså till dagiset och började jobba som vanligt igen.

Såg ett intressant jobb som skötare på ett nyöppnat gruppboende för psykiskt sjuka i Björksätra i Sandviken. Jag sökte jobbet med stort intresse och kände verkligen att det arbetet skulle kunna vara något för mig. Jag ville testa psykiatrin och hoppades och höll tummarna. Så kom ett mejl till mig från cheferna där det stod att de mottagit min ansökan och ville ge mig tid för intervju. Jag ringde upp och bokade en tid för intervju.

5:e september var dagen för intervjun och den gick väldigt bra. Det var rent av roligt att få sitta där och samtala och få en chans att veta mer om arbetsuppgifterna. Jag kände mig glad över att ha fått träffat människor från psykiatrin och de gav mig goda ord från intervjun.

Sedan koom en jobbig väntan. Jag återgick till dagiset och jobbade på som vanligt. Dagarna flöt på och jag bestämde mig för att ringa upp. Chefen berättade för mig att jag inte hade fått en av de utsatta tjänsterna (3 st) men att jag skulle ge det lite tid, han hade  "lite planer" för mig sa han och skulle återkomma om dessa när han hade lite klarare besked att ge mig. Jag blev ledsen. Kände mig oduglig men mest ledsen för att jag inte ens fick en chans. Gråten kom och jag befann mig på arbetet på dagis. Försökte behärska mig men jag kunde inte riktigt. Fick tröst utav mina fina arbetskamrater. Dagen efter ringde chefen mig och ville erbjuda mig en tjäns på 6 månader på boendet där jag sökt skötartjänsterna. De hade fixat en till tjänst som det nog skulle kunna komma bli förlängning på efter dessa 6 månader och jag var otroligt glad! Jag kände på mig att jag verkligen ville ha det här jobbet. Det kändes så rätt att få träda in i psykiatrins värld som alltid har lockat mig! Här stod jag nu med luren i handen och blev erbjuden ett 6 månaders långt vikariat!

Den 2:a oktober kunde jag börja min tjänst på boendet. Efter lönesamtal där jag avtalat mig en väldigt bra lön och jag kände mig nöjd ekonomiskt sett och nu var ett nytt spännande kapitel på väg in i mitt liv. Äntligen fick jag chansen att jobba inom psykiatrin. Där jag är utbildad och alltid velat prova på att jobba.
I början kände jag stor ovisshet. Var detta verkligen rätt väg för mig att gå. Skulle jag klara av det. Var det rätt yrke för mig. Många tankar och ovisshet var det och jag visste inte riktigt om jag skulle känna mig hemma inom detta yrke eller inte. Men med tiden gav det med sig. Jag kände mer och mer att det kändes rätt, Jag fick självkänsla och kände att jag gjorde bra ifrån mig. Trivdes med människorna där från första stund. Både de boende och med personalen.

Glad över att få jobba tillsammans med en till nyanställd och ung tjej på 20 år. Vi har haft otroligt roligt på jobbet unde denna tid - slutet på 2006. Från oktober till december har vi hunnit med mycket. Lärt känna nya människor som vi ska hjälpa i deras vardag så gott vi kan. Jag har fått höra mycket konstigheter och tokigheter som jag inte i min vildaste fantasti kunnat föreställa mig att männsikor tror på eller lever med. De lever i helt andra världar där rymdtrippar till gud är helt normat. Faschinerande och mycket utvecklande för mig. Öppnat nya dörrar i mitt sinne och tänkande. Känner mig utvald somn får den fina chansen att arbeta med dessa unika människor. Jag har skrattat som aldrig förr och vi har väldigt skoj tillsammans på jobbet! All förtvivlan i psykisk sjukhet blandat med humor.

Jag är glad att jag är där. Jag lär mig otroliga mängder var eviga dag. Äntligen har jag hamnat där jag tror mig höra hemma. Jag trivs och hoppas på en fortsättning då mitt vikariat är över den sista mars 2007. Jag har fått goda ting sagda om min person och mitt arbete på boendet. Det känns verkligen bra. Att veta att jag är accepterad och omtyckt. För den jag är och för det jag gör som jag faktiskt känner med mig är meningsfullt och bra. Det är det jag sökt efter. Ett meningsfullt arbete där jag trivs och har arbetskamrater att skratta med och dela vardagen med. Tack för denna chans!


Jag har ridit här strax innan jul och det var något jag inte gjort sedan jag var liten! Jenny frågade om jag ville följa med och rida med henne och det gjorde jag och det var himla roligt!


Julen var fantastisk på alla sätt och vis och jag ser fram emot nästa!



Mitt 2006 avslutades som sagt var inatt med buller och brak nere på Sportcentrum här i Valbo. Jättevacker och maffig fyrverkishow! Toppeninitiativ från en 18-årig kille härifrån. Uppskattades verklligen. Mycket folk var samlade där som nog också uppskattde det lika mycket som vi. Jag, Jenny, Anders och Hjalle gcik ner dit till tolvslaget. Innan var vi här hemma hos oss och åt goda smörgåsar med pålägg, åt godis och gott och spelade xbox, Yatzy och frågespelet Geni! Vi hade en otroligt rolig och lyckad kväll!!


Mitt 2006 har nog varit bra ur alla synvinklar. Jag har tagit mig framåt ytterligare 1 år och varje dag händer något nytt. De mina mår bra och då mår jag bra och är lycklig. Jag är lycklig så länge jag inte är ensam. Jag behöver de mina omkring mig.

2007 är fortfarande blankt och det är upp till mig att fylla det med det jag mår bra av. Jag ska ge detta år minnen och upplevelser. Det okända kommer också med sitt, det jag inte kan råda över men jag hoppas på det bästa och att jag får ytterligare ett bra år!

Tack för det fina avslutet på 2006!

Gott Nytt 2007 på er alla!!