Märkt för livet.
Hela gårdagen och hitills idag har jag bara gått å speglat mig och kollat in tatueringen i alla olika vinklar och hur den ser ut när jag rör axlarna, slappnar av och spänner. Måste ju försäkra mig om att jag är absolut 100% nöjd. Men jag har upptäckt att jag fortfarande är det efter många timmars granskande :)
Nu är jag märkt för livet som sagt, med något vackert som betyder något för mig. Känns som att en saknad pusselbit hittat rätt på nåt sätt, lite som att jag på nå vis känner mig "mer" hel eller nåt. Det känns bra. Jag känner mig stärkt! Folk kanske tycker det låter skittöntigt, men inte för mig. Om jag känner mig mer hel och stärkt så är det bara bra. Jättebra. Jag har ju inte bara gått och gjort vilken tatuering som helst, bara sådär utan eftertanke. Min har mycket eftertanke bakom sig.För mig innehåller mina vingar personliga tankar och känslor. De står för speciella saker inom mig. Vingarna är bara för mig. Vingarna är jag-Anna. Tatueringar är personliga.
Men ett är nog säkert tror jag. Jag ska inte ge mig på en till tatuering just där vid ryggraden, skuldrorna och revbenen iaf! Men jag kan lätt tänka mig att göra en till eftersom jag fick uppleva den behagliga tatueringen vissa små stunder och då gjorde det inte alls ont (kände knappt att han tatuerade) utan jag kunde bara sitta helt avslappnad medan han gjorde det han skulle. Sen kom han till nerverna igen och de ilade! Men som sagt, det känns nog olika på olika ställen och för olika personer för man är ju skapt olika i kroppen.
Hur gärna jag än skulle vilja så kan jag inte säga att det INTE gjorde ont även fast jag också skulle vilja tillhöra dem som tyckte det var peace of cake. Vill ju inte va en mes :)
Känner redan av det där att : När du väl har skaffat dig 1 tatuering så vill du bara ha fler, man blir beroende". Och jag har ju redan en i huvudet så jag är inte helt främmande för att sätta mig i stolen igen!
Märkt för livet.
Stärkt för livet.
Nu är jag märkt för livet som sagt, med något vackert som betyder något för mig. Känns som att en saknad pusselbit hittat rätt på nåt sätt, lite som att jag på nå vis känner mig "mer" hel eller nåt. Det känns bra. Jag känner mig stärkt! Folk kanske tycker det låter skittöntigt, men inte för mig. Om jag känner mig mer hel och stärkt så är det bara bra. Jättebra. Jag har ju inte bara gått och gjort vilken tatuering som helst, bara sådär utan eftertanke. Min har mycket eftertanke bakom sig.För mig innehåller mina vingar personliga tankar och känslor. De står för speciella saker inom mig. Vingarna är bara för mig. Vingarna är jag-Anna. Tatueringar är personliga.
Men ett är nog säkert tror jag. Jag ska inte ge mig på en till tatuering just där vid ryggraden, skuldrorna och revbenen iaf! Men jag kan lätt tänka mig att göra en till eftersom jag fick uppleva den behagliga tatueringen vissa små stunder och då gjorde det inte alls ont (kände knappt att han tatuerade) utan jag kunde bara sitta helt avslappnad medan han gjorde det han skulle. Sen kom han till nerverna igen och de ilade! Men som sagt, det känns nog olika på olika ställen och för olika personer för man är ju skapt olika i kroppen.
Hur gärna jag än skulle vilja så kan jag inte säga att det INTE gjorde ont även fast jag också skulle vilja tillhöra dem som tyckte det var peace of cake. Vill ju inte va en mes :)
Känner redan av det där att : När du väl har skaffat dig 1 tatuering så vill du bara ha fler, man blir beroende". Och jag har ju redan en i huvudet så jag är inte helt främmande för att sätta mig i stolen igen!
Märkt för livet.
Stärkt för livet.
Kommentarer
Trackback