Levindas Värld

Herregud, vad var det som just hände?!

Hjalle och jag var och kollade på ett hus som är till salu här i Valbo-trakterna alldeles nyligen på kvällskvisten efter mitt kvällsjobb. Jag hade precis sett huset på Hemnets sida och vi ville kika var det låg med detsamma, vilket vi gjorde. Sen när vi skulle åka hem bestämde vi oss för att åka runt i området istället för att bara åka tillbaka hem. Och det må jag säga var riktigt tur att vi gjorde! För där vi åkte sakta runt och kikade på hus hann vi notera att det brann på bakre delen av en bil som stod parkerad på en gård.

Va, vad var det där för nåt? Vad är det som händer? Brinner det i bilen, vadå, där bak? Är det nån där, vad ska vi göra?

Vi vände om fort som bara den och jag sprang ut och plingade på i huset. Jag hörde hur vredet vreds om och ut tittade en farbror och en tant stod bakom.

- Det brinner i en bil här på gården, är det din, kom ut! Farbrorn sprang ut och jag slog det berömda numret 112 och fick prata med en SOS-operatör. Han frågade vad som hände och jag berättade var jag befann mig och vad som hände, att det brann i bak på bilen, på båda sidorna. Jag frågade paret efter deras adress och meddelade operatören. Medan jag var i telefonen med honom rullade farbrorn ut bilen mot gatan för den stod alldeles intill deras garage. Elden tog fart och lågorna slog upp högre. Farbrorn sprang efter brandsläckaren och lyckades släcka elden. Jag pratade hela tiden med SOS-operatören och meddelade vad som hände och att lågorna var släckta. Han sa att han ändå skulle skicka ut en räddningsbil som fick ta en ordentlig koll på bilen.

Det var verkligen i rättan tid vi kom förbi och såg branden, vi som inte ens skulle åt det hållet, det bara blev så! Usch, vad otäckt, tänk om vi kommit 10 minuter senare, då skulle nog hela bilen stå i brand för medan vi var där märkte vi ju hur elden blev starkare så snabbt. Hjalle och jag stod på gården tillsammans med paret och pratade om vilken himla tur det var att vi kom just när vi kom!

Efter en stund kom en brandbil med blåljusen och ut hoppar ett gäng på 6 man. De kollar igenom bilen och pratar lite med oss. Efter ett tag konstaterar de att det inte är någon fara för ny brand (kanske kortslutning) men att frun ska hålla koll på mannen sin då han drog i sig brandrök. Usch, tänk om ingen skulle ha åkt förbi där och branden tagit fart och spridit sig till både garage och hus och därinne låg paret och sov...usch och fy! Tur att det inte slutade så...

Brandmänenn tackade för att vi var uppmärksamma och ringde 112 och damen tackade också så mkt. Men det var ju inget att tacka för, det var ju bara så att vi råkade vara där och gjort det lilla vi kunde, plingade på och ringde 112. Det är tur att man kan det numret när det väl behövs!