Något märkligt
Jag sa att de håller till alldeles bredvid affären här nere vid oss och erbjöd mig sen att själv följa med henne in och titta i hennes sovrum för att se om jag såg nån.
Granntanten sa att det behövdes nog inte utan hon skulle försöka gå och sova ändå. Jag sa till henne att om hon kände sig orolig kunde hon bara plinga på hos mig igen. Ca 5 mnuter efter det att vi sagt hejdå till varandra plingar det på dörren igen och jag förstod att det var granntanten. Tittade ut genom titthålet på dörren och där stod hon igen.
Hon sa till mig att hon fortfarande såg två stycken "händiga" vitklädda människor i sitt sovrum och sa att hon gärna ville att jag följde med henne in och tittade. Hon förklarade det som så att om jag följde med in och tittade och inte såg nån så fanns de inte, hon är tydligen medveten om att hon ser saker som inte vi andra ser. Stackars tant...
Jag följde med in och hon visade mig till sovrummet där hon hade stängt till dörren. Hon stannade till på avstånd och sa till mig att jag kunde öppna dörren och gå in och titta. Jag öppnade dörren och tittade mig runt i rummet och som jag redan långt innan visste så fanns det ju ingen där i sovrummet. Jag berättade för henne att det inte fanns någon i rummet, bara hon och jag och hennes saker. Jag frågade igen om hon fortfarande såg "de händiga" människorna (som hon kallade dem) i rummet och hon tittade på en punkt i rummet och sa att hon gjorde det. De satt visst på golvet. Men jag sa att det bara var hennes tröja som låg där på en stol dit hon tittade och att det inte fanns någon i rummet eller lägenheten.
Hon nöjde sig med det och gick sen ut i hallen där hon stannade upp och berättade för mig hur det hela började med att hon ser saker. Hon hade opererat ögat och sen fått medicin för den för hon såg väl dåligt eller nåt men som hon sa gjorde medicinen att hon nu såg människor. Det var visst 3:e gången de bytte medicin på henne nu och hon önskade att hon skulle bli bättre och slippa bli rädd över att se människor som inte finns. Hon tackade så mkt för att hon fick störa och jag försäkrade henne om att hon inte alls stört samt att hon får plinga på om hon blir orolig. Vill ju inte att granntanten ska vara ensam och rädd inte... Den här damen kan tilläggas ha varit varit pigg och klar i huvudet hela tiden vi har bott här men det senaste året har hon blivit mer "dement" om man får säga så.
Tänka sig så det kan bli då ålderna tar vid...
Men hur gullig är du??
Först för utmärkelsen.Tack snälla.
Mitt humör åkte upp kan jag säga!
Sen med din granne.
Vad fint att du kunde lugna henne så hon blev lite tryggare.
Härligt att du tog dig den tiden!
Kram Hannis
Åh, vad rar och omtänksam du är! j
Jag tor hon är väldigt glad att vara din granne.
kram Camilla
Ps. Gillar din vita "slaskis";)
Det första jag tänkte på under tiden jag läste ditt inlägg var att tanten kanske ser vad som finns på andra sidan som inte vi ser. När du sen förklarade att hon äter mediciner förstod jag att det inte var så. Tur att du i alla fall kunde hjälpa henne så gott det gick. Hur går det för er med husletning? Vi ska titta på ett hus på torsdag, med blandade känslor. Trivs ju så himla bra i huset vi bor i nu men ett hus med strandtomt är ju inte fel det heller. Huset ligger i och för sig en bit från där vi bor nu så det blir ju inte till att ta en promenad till affären direkt. Tänk om någon kunde säga vad som var rätt och sen kunde man lita på det. Är rädd för att jag ångrar mig om vi säljer det här, samtidigt som jag hela tiden har hållt utkik efter just detta. Ja, livet är inte lätt, men det är väl så det ska vara.
Kram Anette
Hoppas att det finns så gulliga och omtänksamma människor som du när man själv blir gammal!
Det är de små detaljerna som gör det (tänkte på din slaskis ;-))
Kram
Hej Anna! Tack för dina fina ord...jag ler då jag läste längre ner ang vit slasktratt...har letat jag med, vägrar köpa en som du säger röd ex....blev först rädd då jag läste om tanten...tycker inte om "övernaturliga händelser"...skulle aldrig vågat följa med hennein om jag vore i din sits!
Gulligt av dig att du hjälpte henne iaf, hoppas hon blev lugn nu!
Lägger ut brädan på bloggen så fort den kommer//Kram Linda
Vad snäll du är Anna! Man ska ställa upp för sina medmännsikor när de behöver hjälp, men tyvärr så är det få som bryr sig..!
KRAM, Jenny
<3
Tur för din granntant som har dig som granne. Måste kännas skönt för henne. Så härliga butker du har i din närhet. Tycker att du kommer hem med fina saker hela tiden.
Kramisar Ullis
Så där har farmor blivit sen farfar dog också, ser gubbar överallt. Tror det också beror på medicinerna, när de byter och så. Ibland är hon helt snurrig när hon ringer och hänger inte alls med. Jobbigt när de blir gamla, men vem skulle inte bli snurrig och gaggig när ens livskamrat som man vart gift med i över 50 år försvinner. Stackrarna! Hemska tanke när ens egna föräldrar blir så!