Levindas Värld

Låten jag och Johanna har poppat för oss själva och de boende på jobbet idag! Musik gör allt mer lättsamt och man blir gladare!! Till och med disken var rolig när vi fick poppa musik! Och negerbollar blev gjorda till eftermiddagsfikat imorgon!

Slagsmålsklubben
"Sponsored by destiny"



"Hänt"

Då har jag äntligen tagit mig i kragen och fått första steget avklarat, det svåraste. Att bestämma mig för att göra det och faktiskt fullfölja och GÖRA det! Jag har äntligen satt min fot i en träningslokal igen, efter flera års väntan. Längtan. Önskan.

Jag och Johanna hade som sagt bestämt oss för att vi skulle åka till Jernvallen i Sandviken och gå på "prova-på" kvällen där idag. Vi hade tänkt att vi skulle prova på poweryoga den här gången men det blev visst lite ändrade planer. Vi fick prova på allt som stod på prova -på -schemat!! Det var olika instruktörer som gav oss ett smakprov på just sin träninsgform. De körde sina pass på ca 20-25 minuter var. Vi tränade från 18.00-20.00 och det var så upplyftande, roligt och gav min en sån kick som heter duga! Jag kommer garanterat fortsätta!

Vi fick prova på jympa, aerobic, styrka, core ball och avslutningsvis poweryogan. Jag gillade mest styrkan och core-ball. Det är nåt som jag gärna skulle vilja fortsätta med. Eftersom Johanna ska flytta till Gävle i oktober har vi bestämt oss för att träna på Korpens Sporthall eftersom vi båda kommer att bo i Gävle kommun. Men prova på lite i Sandviken först på drop-in. Vi har kollat upp olika pass de kör där på Korpen och vi har kommit fram till att vi vill köra body combat, core,  muskelpass samt eventuellt något pass yoga då och då. Ska köpa 6-månaderskort där till att börja med.

Jag är riktgigt taggad! Och jag klarade de där 2 timmarna galant, det var jobbigt men det ska det ju va! Men nu vet jag att jag pallar med även fast det som sagt var flera år sen sist...hehe! Nästa vecka ska vi prova på boxersize hade vi tänkt.

Innan träningspasset hade jag och Johanan lite ledig tid efter jobbet som vi passade på att spendera nere på stan. Köpte lite mer träninskläder, ett par byxor och 2 linnen så nu är man till råga på allt rätt snygg i träningslokalen också....haha! Det blev som sagt ett pass med smakprov från många olika träningsformer och det blev en rejäl genomkörare av kroppen. Kommer garanterar ha träningsvärk imån..haha!

För övrigt har det varit en väldigt lugn dag på jobbet. Tror vädret smittade av sig en hel del på oss idag. Blåsigt, rått och kallt är det nu. Hösten har kommit. Ca 10 grader. Försökte motivera en dam att åka till sjukhuset och ta prover, något hon skjutit på i över 1 veckas tid nu även fast hon vet att det är superviktigt. Idag gick hon mig på nerverna och jag pallade inte med tanten. Hon suger verkligen all energi och kraft ur en. Jag blev helt matt och slut i huvudet efter att ha varit inne hos henne hela morgonen och hjälpt till med morgonbestyren samt motiveringen. Urk.... Dagen flöt på på nåt vis ändå. Jag och Johanna tittde på film (Göta Kanal 2 ) tillsammans med en av de boende efter lunch. Och som han garvar, nåt så otroligt hjärtligt åt det han tycker är kul så kan man inte annat än skratta själv. Filmen var faktiskt otroligt löjlig och B, men rätt kul ändå. Slutade 16.00 och resten av dagen har jag redan förtäljt.

Känner mig såå nöjd och stolt över mig själv. Och det var så roligt jag hade förväntat mig och önskat att jag skulle känna så jag längtar redan till nästa pass *ler*

Måndag 27 aug: 12.00-21.00
Tisdag 28 aug: 8.00- 17.00
Onsdag 29 aug: 7.00-16.00
Torsdag 30 aug: Ledig
Fredag 31 aug: 12.00-21.00
Lördag 1 sept: 12.00-21.00
Söndag 2 sept: 12.00-21.00

Dagen börjar närma sig sitt slut och jag måste säga att den i stort varit en bra och glad dag. Börar med dopet eftersom det var det första som hände. Hjalle och jag åkte dit till ca 13:30. Slog oss ner och pratade och lilla Malva var så söt! Prästen kom vid 14-tiden och dopet ägde rum. Malva var hur duktig som helst, verkade som hon tyckte det var spännande..hihi! Roligt att se barn springa omkring och leka, glada miner. Efter dopet blev det fika, smörgåstårta. Hjalle åkte vid 14:45 för han skulle iväg och golfa med sina kompisar. Jag stannade kvar med Ola och Agneta. Vi åt efterrätt och Malva fick öppna presenter. Nallen som jag och Hjalle köpte (en Care-Bear) blev en totalsuccé! Malva sken upp som en sol, greppade om nallen och kramade den. Sen släppte hon den inte. Va sött att se. Minns hur mycket ett gosedjur kan betyda i den åldern. Jag sken upp varje gång jag fick ett nytt, älskar fortfarande söta gosedjur *ler*.  Det blev fiskedamm för barnen och vid 16:30 tackade jag , Ola och Agneta för oss och åkte hem. Solen sken och det var varmt och skönt. Jag kände att jag inte ville sitta hemma och uggla själv resten av denna härliga lördag. Hade förhoppningar på att Niklas skulle vara hemma så vi kunde slå oss ihop och hänga resten av kvällen. Men han var ute på vift, typiskt!

Bestämde mig för att åka hem till mamma och pappa och hälsa på. Träffade mamma i tisdags en kortis så kände att det var passande. När jag låser min lägenhetsdörr och är på väg ner till bilen på parkeringen så tränger tårarna på. Jag vet inte varför. De bara kom. Kunde inte hejda dem heller utan fick gråta en skvätt i bilen på väg till Västanbyn tills tårarna tog slut vilket de gjorde efter en liten stund. Vet inte varför jag bör vara ledsen egentligen. Som Hjalle säger, men visst har vi det bra med lägenhet, jobb, kärlek, vänner och ett bra liv och allt. Jovisst, jag har ju ett fantastiskt bra liv med allt det innefattar och är väldigt glad och tacksam över det. Men ändå kom det en skvätt idag- igen. Var väl nåt som skulle ut förstår jag. Jag är nog inte rikigt i balans bara, måste hitta den igen så blir det inte så mycket upp och ner. Funderar mycket på jobbet också. Om det verkligen är det här jag vill syssla med i flera år framöver. Jag vet inte. Mycket som är bra med det men sen tycker jag faktiskt att det kan vara väldigt jobbigt och påfrestande också. Jobbigt men samtidigt givande att ha andra människors välbefinnande, trygghet och liv i sina händer. Stort ansvar. Det finns så mycket som lockar mig i arbetslivet också. Mycket som jag skulle vilja prova på. Men nu är jag här där jag är och jag trivs faktiskt. Och jag vet med mig om att det även går lite upp och ner i arbetslivet också. Spelar ingen roll inom vilket yrke man befinner sig så är det nog inte på topp alla dagar.

Hur som helst hade jag skvättat klart när jag kom hem till mamma och pappa. Slog mig ner och vi pratades vid. Mamma började klippa gräset och jag rensade ogräs, mest för att ha något att göra. Har varit väldigt rastlös och orolig den senaste tiden. Haft svårt för att bara slappna av och göra ingenting. Bara för att jag haft så mycket tankar som kommer åt mig då vilket jag inte haft vare sig lust eller ork med. Har känts lättare när jag haft något att göra eller om jag haft sällskap så man har någon riktig att prata med istället för att bara lyssna till sig själv.

Vid 19-tiden gick vi in och kvällsfikade. Sen kollade vi på teven. Roliga hemmaklipp. Sen åkte jag hem kl 21.00 och här är jag nu. Få se hur länge Hjalle blir borta ikväll. Ska ju åka ut till Bönan och hämta hem han och en av hans kompisar sen. Ska nog bara slänga mig ner i soffan och uggla framför nån film nu tänkte jag. Törstig är jag också. Vatten är gott. Det släcker törsten bäst.

Hur vet man om man fångat dagen?

Känner mig så jävla tom
Ensam
Ingen är som mig
Som kan förstå
Som vet om hela mig
Mitt är inte som jag tänkt mig
Vill så mycket mer
Önskar mycket mer
Mycket djupare

Saknar många
Kanske någon
Men också något i livet
Instängd i min bubbla
Tittar på
Står vid sidan av
Livet
Av människor
Osynlig
Eller inte
Vet ej

Går ensam
Känns så
Ibland
Återkommande

Många tankar virvlar runt, runt, runt
Hittar aldrig ut
Jag måste lyssna på dem
Hela tiden

Orkar inte i längden
Hade en bryta-ihop dag för ett tag sen
Om allt i livet
Om mångt och mycket
Jobbet är en tillflykt
Där göms mina tankar
Jag har annat viktigt att göra
Arbete
Distraherad

Musik ger mig styrka
Jävlaranamma
Som jag behöver för att ta mig upp igen
Utan musik vore allt mycket svårare
Musiken skänker min själ
Precis det den behöver i stunden

Hemma
Mina tankar kommer åter
Kan inte få dem att sluta
Vill inte tänka
Vill bara va glad
Nöjd
Le
Distrahera mig snälla

Koppla bort mina tankar
Låt mig leva just nu
bara i det nuet som är
Och njuta av tiden som är
Just nu

Önskar att livet var lite mer ibland
Av mig och andra
Jag ska ta tag i mitt liv
Göra det bättre för mig
Vill inte sakna något
Längta efter människor

Kanske jag överreagerar på livet
Låt det komma
Analysera ej
För mycket

Jag ska gå en liten bit
Någon får möta mig där
Kanske livet
Ett vägskäl som ger mig möjlighet
att byta riktning

Ibland
Ofta
Känner jag mig inte riktigt som
Mej själv
Inte riktigt fullt ut
Känner mig så mycket mer

Snälla nån
Få mig att leva ut
Du
Ni alla
tar fram det bästa i mig
Min energi
Min vilja
Mitt liv
Mitt jag

Vem är jag
Syns jag
Är jag
Identitet
Min
Den som uppfattas av andra
Vem

Ensam vore jag inget
Ville jag inte vara
Vill ha fler som Ni

Jag ska upptäcka livet
Mer av det
Ändra riktning
Våga mer
Kanske livet ser mig
Och jag livet

Våga leva min önskan
Min dröm
Inte längra bara drömma
Bara önska

Våga chansa
Inget kan gå fel
Jag kan bara få svar
På vem jag är
Vad jag gillar

Utveckling
Sker bland djupaste
dalar och högsta berg
Bland trassliga snår
och fluffiga moln

Jag befinner mig
Någonstans
Där

Idag jobbade jag kväll tillsammans med Johanna och Gunnel, en riktigt bra kväll! Och skojjig! Jag och Johanna har pratat om att vi ska träna ihop nu till hösten och idag tog vi tag i det hela och kollade i Annonsbladet som hade massvis av träningspass på ett uppslag. Det var bara att välja och vraka! Så nästa vecka tar vi oss i kragen (är det tänkt och planerat) och går på ett gratispass Poweryoga och sen har vi tänkt oss att prova på lite boxercise och pilates och sen får vi se vad vi tycker om det hela. Jag ska inte köpa mig nåt träningskort förrens jag har provat på några pass och se vad jag mest gillar. Ska gå på drop-in pass först är det tänkt. Och sen kolla upp schemat för att se hur jag jobbar och när jag kan gå och träna.

Så nu banne mig är det jag Anna Larsson som ska ta mig i kragen och börja träna!! Men än är jag inte där, än har jag inte tagit mig igenom ett pass. Men jag ser mycket fram emot det, ska bli roligt att få träna ihop med Johanna känner jag! Kanske och förhoppningsvis kommer träningen blir en regelbunden vana, det är vad jag hoppas på iallafall. Kanske ett löfte inför hösten att börja ett helt nytt piggare, gladare liv.

Nu måste jag bara se till att jag tar mig iväg på poweryogan på tisdag, för då är jag iallafall igång!

Måndag 20 augusti: 7.00-16.00
Tisdag 21 augusti: 7.00-16.00
Onsdag 22 augusti: 12.00-21.00
Torsdag 23 augusti: 8.00-17.00
Fredag 24 augusti: Ledig (tvätta 16-21)
Lördag 25 augusti: Ledig (dop- Malva)
Söndag 26 augusti: Ledig

Avklarad! Skönt å starta med 3-dagars arbetsvecka efer semestern! Nu är det helg och ledighet för mig igen...aaah!

Måndag 13 augusti: Ledig
Tisdag 14 augusti: 7.00-16.00
Onsdag 15 augusti: 7.00-16.00
Torsdag 16 augusti: 7.00-16.00
Fredag 17 augusti: Ledig
Lördag 18 augusti: Ledig
Söndag 19 augusti: Ledig

Gick till PJ på Fallen Angel Tattoo till 17.30 idag - tiden vi hade bokat förra veckan. Jag slog mig ner i stolen, förberedd med bilder på min tatuering samt hur jag önskade fylla i den och göra lite småändringar.

Hade bestämt mig för att slappna av totalt och bara låta nålen gå över min kropp utan att jag skulle spänna mig så jag får träningsvsärk dagen efter. Se till att slappna av så jag inte skulle glömma andas, få kallsvettningar, bli illamående, känna mig svimfärdig. Ville inte uppleva första tatueringstillfället igen!

PJ körde igång nålen och nu var det dags igen! Jag slappnade av, tuggade mitt tuggummi och jag och PJ snackade om allt och inget de 30-40 minuter det tog att fixa till tatueringen. Riktigt rolig och ärlig kille!

Och till min förvåning kändes det "bra" när nålen nålade min kropp till ett blodigt sår. Jag spännde mig inte för kände inte en sådan intensiv känsla, eller så var det jag som var duktig och slappnade av och andades "rätt" för det gjorde liksom "bara" lite ont den här gången men mycket behaglligare än förra! Och samtidigt var det 2:a gången för kroppen så den var förberedd på nåt vis och visste hur det skulle kännas, det kom inte som en chock som förra - en chock jag då inte kunde förmå mig ta mig ur. Vid tillfället idag kunde jag tom glömma bort att PJ tatuerade mig för vi pratade en massa och jag var lugn. Det gick skitbra den här gången och vad det verkar som hänger rätt mycket på att kunna slappna av och bara låta det hända. PJ:s polare kom förbi och hängde i studion och vi snackade hela tiden vilket kändes bra. Då fick man tankarna på annat än nålen som penetrerar mitt skinn.

Sitter fortfarande med plasten kvar över tatueringen så har inte lyckats granska den in i minsta lilla detalj ännu..haha!! PJ och jag garvade åt att jag var den enda "galna" person som tagit med mig bilder och ritat linjer på dem för att påvisa hur jag ville ha tatueringen ändrad...haha!! Tror han lyckades bra med det jag såg och ville ändra på och han såg tydligen samma saker som mig vilket var skönt! Men tror att jag ser en linje på ca 2 centimeter som jag skulle vilja fylla i lite starkare, sen är det nog så bra det bara kan bli :) Men får väl ta den linjen vid tillfället då jag går på min andra tatueing för som sagt kommer det bli en till nån gång i framtiden! Lika bra att vänja sig ett tag med hur vingarna ser ut nu så kanske inte behovet att pilla och ändra smådetaljer håller sig lika starkt längre fram i tiden.

Jag berättade att jag upplevde att tatueringen sitter lite på sniskan men att jag älskar vingarna och att ingenting kan ju faktiskt vara "perfekt" vad nu det är. Och PJ sa då att jag får se den här tatueringen som terapi gentemot min perfektions - besatthet! Vilket ju precis är så jag har sett den här taturingen, som ett verktyg i en utveckling att göra mig mindre besatt av att vara "perfekt i alla lägen" och kunna acceptera och älska att allt inte är som man tänkt sig men kan vara perfekt ändå *ler*. Kul å höra samma sak från han!

Som PJ sa:
"Du får älska hur du har blivit när du inte blev som du ville"

Gäller ju allting i livet! Vi snackade om att man ska se det positiva i livet och inte det negativa för det leder ingenvart. Det gäller att bryta sitt tankesätt vilket inte är lätt!! Man halkar väldigt lätt tillbaka till "tänk om ditten och datten"! Men det finns inget tänkt om det varit så här eller om jag gjort eller sagt så, det förgångna är förgånget och det enda som finns är förändringen i nuet och morgondagen - Se inte tillbaka, se framåt och gör det bästa av det du har! Bara du kan ändra på ditt sätt och göra dig själv lycklig genom ditt sätt att tänka, göra och vara!

Den här tatueingn har utvecklats till något mer djupsint än vad jag hade tänkt från början. Och den här visheten jag får av min tatuering är vad jag behöver, den är väldigt nyttig för mig. Det gäller inte bara min tatuering utan den tar med sig hela mitt sätt att leva mitt liv i sin struktur. För i hela mitt liv ska allt vara perfekt, rakt, lika, jag granskar allt in i minsta detalj vilket har blivit en rätt stor grej och rätt jobbigt. Jag önskar att jag bara kunde rycka mer på axlarna och säga, "äh det gör väl inget" och sen inte tänka mer på saker och ting som stör mig utan gå vidare som på rosa små moln. Men jag ältar allt, tänker massa tänk om ditten och datten tills jag blir tookig!! Inget finns ändå att göra åt det som är gjort här i livet utan man måste helt enkelt lära sig gå vidare. Och lära sig vara glad ändå åt det man har. Som en dag när jag var ensam hemma. Klev upp 8.00 men fick nån slags tvångshandling att kolla min tatuering hela tiden och granska den så jag kände mig "nöjd" och kunde gå vidare med dagen. Det hela slutade med att jag stod vid speglarna i olika vinklar ända tills klockan blev 12.00, 4 timmars speglande!!! Därefter kunde jag hugga in på min frukost. Det är sannslöst! Exempelvis vill jag inte heller stå i en affär och välja mellan alla 30 t-shirts för att se vilken som är perfekt. Det tar tid, gör mig stressad, jag måste hitta den perfekta, den som ser bäst ut av alla innan jag känner mig nöjd och kan betala.

Inget händer om jag inte är perfekt. Livet går vidare och jag med det. Och vad är egentligen perfekt? Det vet inte ens jag och då blir det jobbigt när jag ska känna inom mig själv att saker och ting är "perfekta" eller känns bra.

Nu hoppas jag bara att jag ska känna att tatuering känns bättre nu än innan och jag vill slippa mina spegelritualer! Jag vill som sagt inte bara titta på min tatuering och tänka för mig själv att "jamen det är snygg, den är inte på pricken lika men den är ändå vacker! Jag vill kunna tänka det men sen också känna det inom mig :)

Nog snackat. Är upprymd efter tatueringstillfället, det är på nåt vis som att blodet rusar i kroppen och jag får en kick, en rusch av att sitta där och känslan efter att man är klar, det är en rätt intensiv kick måste jag säga!

Allt som jag ser kan vara bra ur en synvinkel men ser jag den på ett annat sätt kan den vara "dålig" och göras bättre. Men jag har svårt att bestämma mig hur jag ska se på saker och ting. Ska jag se dem som bra om jag väljer att se dem på det viset eller ska jag välja att ändra på saker och ting och livet?
Svårt att bestämma mig för hur jag ska se på livet.

Men nu är det luftmadrassen -magläge som gäller de närmsta 2 veckornna - ha, ha, ha.... :)

Neee...drar ut på det här med läggdags till sista möjliga minut nu känns det som. När jag väl har lagt mig, slutit mina ögon och sen förhoppningsvis slumrat in i ljuvlig sommardröm finns ingen återvändo... Kl 05:25 imorgon bitti ringer väckarklockan och det är åter vardag med bestämda rutiner som styr mitt liv... Upp å hoppa, iväg å jobba!

Det kommer förmodligen kännas rätt skönt att få komma iväg en sväng om dagarna och göra nåt vettigt för att sen ha lite fritid emellanåt. Inte bra med för mycket fritid för lång tid heller.

Har för den delen hittat en riktigt skön låt: "Yazoo- Situation". Får sån energiboost och glädjekänsla när jag hör den, kroppen vill röra sig till beatsen och jag kan inte sitta still!! Jag blir glad och sprallig!

Låten kanske inte passar alla, men den kan vara värt en lyssning!

Nyss hemkommen efter en kväll ute i vackra Bönan. Annika och hennes dotter Tarika bjöd hem oss (jag, Hjalle, Ola, Agneta) på grillat ikväll. Hjalle och jag åkte dit med hans föräldrar till 18.00. Grillarna sattes igång och grönsakerna hackades redo för spettet! Ola och Agneta hade lite roliga sommarleksaker med sig som vi lekte med lite smått. Kastade fresbee, spelade lite boll samt kastade ringar på pinnar! Maten avnjöt vi inne då vädret inte va direkt inbjudande. Tände lite ljus och satt inne i sommarhuset och åt. När vi precis avnjutit maten strax efter 20.00 var det dags för Hjalle att åka hem och se reprisen av en fotbollsmatch som visades vid 18-tiden som han missade då vi redan var i Bönan.

Jag stannade kvar. Vi satte oss på den inglasade verandan som numer var en del av vardagsrummet och avnjöt fikat. Kaka, glass och bär, mums. Sen satt vi där och pratade och tiden svischade förbi och vips var klockan 22.30 och Hjalle kom för att hämta oss. Han stannade kvar en stund på lite fika och vi åkte väl därifrån vid strax efter 23-tiden skulle jag tro. Skjutsade hem Ola och Agneta som tagit sig ett glas och sen åkte vi hem till oss. Då får jag syn på grannens (på våningen under oss, alltså 2:a vån) katt sitta ute på fönsterbläcket på 1:a våningen. Tittar upp och ser att där han bor har de lämnat balkongdörren öppen så förmodligen har kissemissen hoppat ner och inte tagit sig upp. Vi släppte iaf in katten i trappuppgången och den visste var den hörde hemma för den satte sig vid "rätt" dörr och började jama. Och den jamar än...åh jag tycker det är så jobbigt!!! Antagligen är de inte hemma. Hon som bodde där förut (vet ej om det är samma tjej än) hade också katt och lät den gå ute och sen släpptes den in trappuppgången och ställde sig och jamade vid dörren när den ville in. Tänker mig att det är nåt liknande med den här kissen. Men så jobbigt att höra den jama och inte bli insläpt... Vem vet när de kan tänkas komma hem inatt...eller så sover de så hårt att de inte hör kissen.. Men katten är iallafall inomhus i säkert förvar tills ägaren släpper in honom vilket i och för sig känns säkert.

Igår åkte Hjalle och jag hem till Jenny och Anders till 17.00 för de skulle bjuda på grillat! Hjalle och Anders satt på altan vid grillen och Jenny och jag fixade iording i köket. Vi satt inne i köket igår eftersom vädret var grått och småregnigt även då. Vi mumsade kycklingfilé och fläskkotlett, strips, bea och pot-sallad, yummie!! Sen satt vi och prata och åt glass och chokladsås och umgicks ett tag till tills Hjalle och jag tackade för oss klockan 22.00.

Imorgon är det söndag och jag ska göra smörgåstårta och då kommer Jenny och Anders och mumsar med oss...hihi!

Hehe, jo faktiskt! Jag ska "nåla" mig igen!!! Har precis ringt och bokat tid hos PJ på Fallen Angel Tattoo för lite ifyllnadsjobb på mina vingar. Fick tid nästa tisdag (14:e augusti) klockan 17.30. Tycker att det är lite färg här och där som typ nästan inte syns alls efter läkningen som jag vill få ifyllt samt ge ena vingspetsen lite mer färg nertill. Måste nog ta och kika lite mer på min tatuering så jag vet precis hur jag vill ha det när jag väl är där!

Frågan är bara om jag ska vara lite lagomt charmigt fräck och med ett sött litet leende säga till honom att mina vingar faktiskt blev lite smått sneda.. *ler*. Eller det kan faktiskt va så att min ryggrad är lite krokig också och böjer sig mer åt ena hållet när jag spänner ut och därmed gör att vingarna ser lite sneda ut. Men hallå, grymt snygga och perfekta vingar ändå med tanke på att han ritade upp dem på frihand! Absolut ingen som nånsin kommer få lika vingar som mig, de är mina, bara mina så tack för det PJ :).

Det enda lilla jag ser är en skillnad på max 1 centimeter å vafan, är det nåt jag ska gå å älta, 1 fucking jävla centimter?! Näe, nu får det vara nog, jag älskar mina vingar som han så snällt märkte min kropp med, så det så! Och inget är perfekt här i livet, det är charmigare med nåt som inte är alldeles perfekt. Det är ju egentligen så jag tycker och tänker om allt här i livet, men ändå kan jag inte släppa skiten att de är liiite snedplacerade...grr! Varför går inte logik och känsla ihop?

Jag kan ju ibland fundera över varför jag tillät någon tatuerare att överhuvudtaget  rita på frihand, speciellt när det är  2 st vingar, finnsa ju lite mer symetri på en sån tatuering än en enskild tatuering.. Jag visste ju redan innan att jag absolut ville ha vingarna uppritade på stencil för att känna att jag gjort allt ja kunnat för att de skulle bli perfekta. Men när man väl är där, hos tatueraren, i hans revir, är det inte så lätt alla ggr att säga "hörrö nu gör du väl lite fel ändå, ska du inte göra på det här viset" till nån som känner till sin talang och gör det han är bra på dag ut och dag in och har gjort så i flera år. Såklart han kan sin sak och inte märker någons kropp med något han själv känner sig missnöjd med. Jag fick ju faktiskt säga mitt hela tiden vilket jag också gjorde. Men sen blir det väl lite så att man glömmer bort och tänker att, äh vafan, nu kör vi! Och han ritade ju upp och jag fick hela tiden titta i spegel och säga vad jag tyckte och det gjorde jag och han ändrade vingarnas placering och så vidare. Och när jag tittade mig i spegeln tyckte jag att de såg hur perfekta ut som helst och jag var redo att pränta in dem i kroppen! Ett tecken på att jag måste varit nöjd ändå när allt skedde, och ja...det var jag också.

Men nu när veckorna har gått ( 3 st) sen sist jag var där så har jag ju såklart sett hela tatueringens liv och rörelse där bak på min rygg och jag har sett den i alla olika slags ljus och mörker så jag vet hur den ser ut intill minsta lilla millimeter!  Och såklart då att jag, millimeterperfektionisten Anna ser saker och ting som jag skulle vilja ändra på..haha! Men det går ju inte! Jag lägger ner att racka ner på vingarnas små egenheter (vilka sannerligen i mina ögo också är små,men tillräcklilgt stora för att JAG ska se dem och det är det som är så drygt...att jag just kan SE att det finns en skillnad jag egentligen inte vill ha. Varför måste allt vara så perfekt in i minsta millimeter när det i sin helhet är perfekt i mina ögon?!  Ena vingen är sneddad lite mer neråt medan den andra pekar lite mer uppåt.... Men what da fuck, jag är ju på väg att ta luft under mina vingar och flaxa iväg, som syrran sa...haha!

Ja, jag måste bara vänja mig vid att mina älskade vingar finns där bak nu och för alltid och jag älskar dem faktiskt mer och mer för var dag som går, hela livet brister inte för allt inte är perfekt här i världen. Jag är charmigare med mina egenheter, skavanker, sneda tänder så varför skulle inte min tatuering vara detsamma? Det originella charmar det vanliga....

Men hur som helst gillar jag faktiskt grabben, har har skills! Har kollat på hemsidan (igen) och kollat alla supersnygga tatueringar han gjort och han är fan bra! Och han var grymt rolig och bra när han tatuerade. Sjöng och försökte lätta upp stämningen på alla dess vis för mig. Bara jag som är överpetig och alltid har varit och även fast det inte finns nåt fel på saker och ting så är det banne mig jag som ändå hittar dem vad det än kan tänkas röra sig om här i min stora (millimeter) vida värld! Och ryggen sen som är så rörlig, shit! Det var nåt jag inte hade fattat innan..hehe! Jag har stått så jävla många timmar framför spegeln och tittat på hur mina vingar ser ut och rör sig i och med att jag rör min kropp...heelt sjukt va olika de kan se ut!! Från små till superblaffiga! Och det gör ju inte saken bättre för raka, perfekta, superlika petiga mig...haha! Kanske lite fel placering för en tatuering över huvudtaget för mig såhär i efterhand, iallafall för 1 par vingar som i sig ska vara rätt symetriska och se likadana ut hela tiden, helst...haha! Har man en tatuering på överarmen typ så ser den ju lika ut hela tiden i stort sett hur man än rör kroppen, men ryggen den rör sig heeela tiden har jag märkt =)

Näpp, mina vingar är älskade. Men samtidigt vill man ju att andra ska tycka att de är fina också och inte vilja se dem med förväntan och sen inte lyckas klämma fram nåt ärligt utan det blir tyst för att de inte vet vad de ska säga pga att de inte gillar dem. När jag känner att jag och mina vingar levt ihop ett tag att jag lärt mig ta dem fullt ut för hur de ser ut (och rör sig på min kropp som även den rör sig olika- är mer rörlig i höger axel), och vet att folk som jag också vill ska tycka de är fina även gör det då känner jag mig nog väldigt lättad!

Men på tisdag gäller det. Efter jobbet drar jag till PJ för att utstå lite smärta igen..hehe! Men det blir ju bara lite smärta den här gången, inte så mycket som ska göras ju så det ska nog gå bra! Tror nog att jag ska försöka slappna av mer den här gången för att se om det ger någon effekt.. Spännde mig ju nåt så i in helvete när jag gjorde tatueringen så jag nästan hade träningsvärk dagen efter...haha!! Kanske kan vara en bidragande faktor till varför det gjorde så oförväntat ont? Denna teori ska testas på tisdag! Om det känns lindrigare då känner  jag mig ännu mer taggad och förberedd på ännu en framtida tattoo *ler*

Om drygt 1 timme ska Hjalle och jag åka hem till syrran och Anders för de har bjudit hem oss på grillning, trevligt!